Generic filters
Exact matches only
  • Artiklar
  • Artiklar
30 april var det amerikansk premiär, och redan 3 maj var det så svensk premiär för "Spider-Man 3", den senaste uppföljaren till den populäraste superhjältefilmen någonsin. Handlingen kretsar den här gången kring den klassiske superskurken Sandman och den betydligt nyare skapelsen Venom. Precis som tidigare levererar Sam Raimi och hans emsemble pålitlig, förutsägbar, välbekant och färgsprakande underhållning med noga avvägda delar våld, romantik, sentimentalitet och humor.

När filmen inleds leker livet för den unge Peter Parker. Studierna går bra, han kilar stadigt med din drömtjej Mary Jane och dessutom tycks inte New Yorks invånare få nog av Spider-Man. Men säg den lycka som varar för serietidningshjältar, i synnerhet om man kallas Spider-Man.

En märklig svart sörja från rymden fäster sig vid Peters kropp som en svart spindeldräkt. Först märker han själv inte dräktens negativa inflytande, men hans omgivning ser honom snart förändras till kaxig, otrevlig och våldsam. Till råga på allt dyker nya superskurkar upp i form av New Goblin, Sandman och Venom. Och polisen har upptäckt att farbror Bens mördare är någon annan än man tidigare trott.

Trots att filmen är omkring 2,5 timmar ger det rasande tempot känslan av att det fanns mer story än det fanns plats för i filmen. Precis som i de filmer som blev slutet för den förra omgången Batman-filmer blir det både rumphugget och överlastat med tre visuellt slående skurkar i samma film. Tyvärr är inte karaktärerna i sig lika intressanta, med undantag för den tragiske Sandman. Sam Raimi sägs ha övervägt att dela upp filmen i två delar (vilket därmed skulle ha resulterat i en fjärde film) och hade även planer på att använda Vulture och Lizard som skurkar (källa: Internet Movie Database).

Filmen lär ha tilltalat även de som inte är några inbitna serieläsare, den har globalt redan spelat in över 800 miljoner dollar till filmbolaget och ligger högt på svenska biotopplistan. För den specialintresserade bjuder filmen på en hel del bekanta situationer och teman hämtade från seriens hela historia. Peter Parkers tragikomiska tillvaro som student och frilansfotograf på Daily Bugle, precis som den var under sextio-, sjuttio- och åttiotalet, har fångats fint. Likaså Harry Osborns dubbelnatur i sin fars skugga. Samspelet mellan Peter (Tobey Maguire) och Mary Jane (Kirsten Dunst) är en stor del av filmens behållning, äkta Marvelsåpa komplett med självuppoffringar och missförstånd.

Historien med den svarta dräkten och hur den kom att bli känd som Venom hastades dock igenom, trots filmens längd. Minnesgoda läsare vet ju att Spider-Man fick denna levande dräkt på en annan planet i miniserien ”Secret Wars” 1984 och att han gjorde sig av med den när den visade sig vara en parasit. Mannen som tar över parasiten, Eddie Brock, hade också han en betydligt mer fyllig bakgrund i serierna. ”Spider-Man 2” med Doc Ock gav mer utrymme åt karaktärerna, så specialeffekterna till trots är nog trean ändå ett snäpp sämre än tvåan.

”Spider-Man 3” (2007)

Spelfilm, Columbia Pictures, Marvel Enterprises, Laura Ziskin Productions, Columbia Pictures Industries, USA
Manus: Sam Raimi, Ivan Raimi och Alvin Sargent
Regi: Sam Raimi
Svensk biopremiär 3 maj 2007