: Seriearkeologi: Modern Age (1985–)

Christian Schremser fortsätter med sin genomgång av olika seriepoker och är framme i modern tid. Men hur ska den moderna tidsåldern egentligen definieras? Finns det behov av ytterligare avgränsningar?

Batman: The Dark Knight Returns var tillsammans med Watchmen en av de serier som satte trenden för de kommande åren. Här omslaget till Batman: The Dark Knight Returns nummer 3 (1986) av Frank Miller och Lynn Varley.

Batman: The Dark Knight Returns var tillsammans med Watchmen en av de serier som satte trenden för de kommande åren. Här omslaget till Batman: The Dark Knight Returns nummer 3 (1986) av Frank Miller och Lynn Varley. Copyright DC Comics.

Övergången från ”bronsålder” till modern tid brukar kopplas till DC:s ”omstart” av sitt serieuniversum i och med miniserien Crisis on Infinite Earths (och, i något mindre grad, till miniserien Marvel Super Heroes Secret Wars, för enkelhetens skull kallad Secret Wars).

Marvelbekantingarna John Byrne och Frank Miller värvades över till DC för att modernisera Superman respektive Batman, och inte minst Millers The Dark Knight Returns brukar ses som en milstolpe inom genren. DC gav även ut ”antisuperhjälteserien” Watchmen, skriven av Alan Moore och tecknad av Dave Gibbons och vid 1980-talets mitt så var det DC snarare än Marvel som framstod som ”the house of ideas”, en tendens som fortsatte långt in på 1990-talet då DC startade underetiketten Vertigo som skulle ge ut några av de mest nyskapande serierna under denna period.

Marvel, å andra sidan, framstod allt mer som ett förlag i stagnation, inte minst efter Byrnes och Millers avhopp och, några år senare, när de som var tänkta att ta över som fixstjärnor, bland annat Todd McFarlane och Jim Lee, också lämnade Marvel för att starta förlaget Image Comics.

Omslaget till Youngblood nummer 1 (1992), den första titeln från uppstickarförlaget Image Comics. Bild: Rob Liefeld. Copyright upphovsmannen.

Omslaget till Youngblood nummer 1 (1992), den första titeln från uppstickarförlaget Image Comics. Bild: Rob Liefeld. Copyright upphovsmannen.

The Dark Knight Returns och i viss mån även Watchmen gav upphov till seriestilen som brukar benämnas ”grim and gritty”. Comics Code reviderades ett flertal gånger (och skulle så småningom försvinna helt) och detta gjorde att man kunde göra serier med ”hjältar” som var betydligt mer ambivalenta än tidigare och ofta använde sig av ganska våldsamma metoder, något som nu fick visas på ett helt annat sätt. Ibland brukar därför i synnerhet 1990-talet kallas för ”The Dark Age”.

Detta för mig också in på ett problem som den uppmärksamme läsaren kanske redan lagt märke till. Precis som det är svårt att få en överblick över närtidens historia så är begreppet Modern Age ganska inexakt. Till att börja med så är det en epok som nu omfattar 30 års serieutveckling. Det är naturligtvis inte så att seriemediet, eller ens superhjältegenren, stått still i sin utveckling under dessa år, och det är rätt stor skillnad på serier från 1985, 1995 och 2015. Det är därför hög tid för ytterligare epokbegrepp.

Civil War är ett tydligt exempel på The Event Age. Här omslaget till Civil War nummer 1 (2006), bild Michael Turner. Copyright Marvel Comics.

Civil War är ett tydligt exempel på The Event Age. Här omslaget till Civil War nummer 1 (2006), bild Michael Turner. Copyright Marvel Comics.

Jag skulle därför vilja föreslå att perioden mellan 1985 och ungefär 2005 kallas för Dark Age, och perioden efter 2005 kallas för Event Age, eftersom både DC och Marvel i allt högre grad förlitat sig på ”events”, alltså stora crossovers mellan i princip alla sina respektive titlar, med en klar brytpunkt i och med Infinite Crisis som DC lanserade 2005 respektive Civil War som Marvel lanserade 2006.

Med detta har jag lagt en grund för de epoker jag kommer att nämna ganska ofta i den här bloggen. Jag hoppas att ni tyckte den är intressant nog för att få er att följa med på mina ”utgrävningar”. Välkomna!

This entry was posted in Förstasidan, Senaste and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera