:
avatar
We can be heroes – David Bowie lämnar avtryck i seriemediet

Den 10 januari gick artisten David Bowie ur tiden, bara dagar efter att ha släppt sitt sista album, Blackstar. Utöver musiken har Bowie också varit en viktig populärkulturell ikon och förebild. Bild & Bubbla tittar därför närmare på de avtryck han lämnat i seriemediet.

Han föddes 1947 i London som David Robert Jones, men det är som den mångfacetterade artisten David Bowie han är bäst känd. Som få andra har Bowie sedan 1960-talet hoppat mellan olika genrer, stilar, uttryck och scenpersonligheter. Som artist ska hans påverkan på samtidens mode, konst och populärkultur inte underskattas, och heller inte hans roll som förebild för alla som inte passar in. Med sin androgyna framtoning var han queer redan innan begreppet »Jag hade helt enkelt inte varit den jag är, varken som artist eller människa om det inte var för Bowie«, sade Ola Salo i en kommentar till Aftonbladet (2016-01-11). »Hans röst talade till mig där jag satt i de småländska skogarna och fick mig att känna att jag inte var ensam.«

Även Thomas Di Leva inspirerades tidigt av Bowie: »Han var artisten som gjorde det okej att få vara annorlunda.«

Fiktiva personligheter

Redan tidigt förstod Bowie betydelsen av en image och odlade genom åren scenpersonligheter som Ziggy Stardust, Aladdin Sane och The Thin White Duke, något som tidvis skapade problem när den fiktiva personligheten tog överhanden: »Off-stage är jag en robot. Men på scenen kan jag uttrycka mina känslor på riktigt. Kanske är det därför som jag hellre vill klä ut mig till Ziggy än vara David.«

Regissören Johan Renck berättar i en intervju med Noisey om arbetet med Bowies sista musikvideor och den mystiske figuren Button Eyes: »Om man tittar på alla figurer som [Bowie] har skapat genom åren, och det är rätt många, så är det en del som fått namn och andra inte. Vissa finns bara i sångtexterna. Men alla står för något. Och allt är äkta.«

De melankoliska texterna på Blackstar och bilden av Button Eyes på dödsbädden i videon Lazarus, har väckt både uppståndelse och bestörtning. »Hans död var precis som hans liv – ett konstverk«, menar Tony Visconti, producent till Blackstar och flera andra av Bowies album. »Det är ett skickligt avsked som ter sig perfekt iscensatt, ett konstverk som i sitt uppsåt saknar motstycke, inte bara i pophistorien utan i modern kultur över huvud taget«, slår Andres Lokko fast i Svenska Dagbladet (2016-01-11).

Både Marvel Comics och Tokyopop har gett ut serieversioner av Labyrinth, en fantasyfilm där David Bowie spelade rollen som Jareth the Goblin King.

Både Marvel Comics och Tokyopop har gett ut serieversioner av Labyrinth, en fantasyfilm där David Bowie spelade rollen som Jareth the Goblin King.

Bowie som Mandrake

Ett tag fanns det planer på att filmatisera Mandrake med Bowie i huvudrollen. Kanske hade det sett som något i den här stilen? Bild från The Prestige (2006), där Bowie spelade uppfinnaren Nikola Tesla.

Ett tag fanns det planer på att filmatisera Mandrake med Bowie i huvudrollen. Kanske hade det sett som något i den här stilen? Bild från The Prestige (2006), där Bowie spelade uppfinnaren Nikola Tesla.

Bowies förkärlek för skådespeleri gav honom en del filmroller genom åren. Hans mest kända roll var troligen Goblin King i Jim Hensons fantasyfilm Labyrinth 1986 (finns även i serieversioner från Marvel Comics, Archaia och TokyoPop). Tidigare samma år spelade han även i Absolute Beginners, regisserad av Julien Temple, och ett tag ryktades det om att Temple ville filmatisera Lee Falks Mandrake med Bowie i huvudrollen.

Bowie har också kopplingar till Watchmen. I inledningen till Zack Snyders filmatisering från 2009 gestaltas Bowie av statisten J. R. Killigrew i en scen där Ozymandias besöker legendariska diskoteket Studio 54 och frotterar sig med 70-talskändisar som Bowie, Mick Jagger med flera. Killigrew berättar i en intervju om sin entré på filminspelningen i full Ziggy Stardust-mundering: »Filmteamet blev helt till sig. Jag hade gärna tillbringat mer tid som rollfiguren, det var en enorm frihetskänsla. Mitt sätt att gå, ja, hela mitt uppträdande förändrades. Det var helt otroligt.«

I Watchmen spelas David Bowie i Ziggy Stardust-mundering av en statist.

I Watchmen spelas David Bowie i Ziggy Stardust-mundering av en statist.

Opera med Watchmen

Ett tag var Darren Aronofsky påtänkt som regissör till Watchmen. I en intervju från 2005 berättar han om ett möte med Bowie där artisten avslöjade att han oberoende av filmen höll på att omarbeta Watchmen till opera! Aronofsky blev nervös: »Tänk om jag gör ett dåligt jobb med filmen, då kommer David Bowie att hata mig.« I slutändan blev det ingen film för Aronofskys del, och vad som hände med Bowies opera är inte känt.

På Bowies uttryckliga önskemål pryddes omslaget till albumet Reality (2003) av en manga/animefigur ritad av Rex Ray. Kontrasten mellan titel och stil är avsiktlig.

På Bowies uttryckliga önskemål pryddes
omslaget till albumet Reality (2003) av en manga/animefigur ritad av Rex Ray. Kontrasten mellan titel och stil är avsiktlig.

Alldeles nyligen erbjöds Bowie en liten roll i uppföljaren till Marvels Guardians of the Galaxy. Enligt regissören James Gunn blev svaret »kanske«, men Bowie gick tyvärr bort innan något mer kom av den diskussionen.

Bowie hade också ett stort konst- och litteraturintresse, men i vilken utsträckning han läste serier vet vi inte. Han kände till Watchmen och lär också ha uttryckt sin uppskattning för Neil Gaimans verk. När Bowie 2013 listade hundra favoritverk tog han dock med Art Spiegelmans Raw, de brittiska humortidningarna Viz och Beano samt serieromanen Puckoon av Spike Milligan.

Bowie som Jokern

Till konceptalbumet Outside (1996) lät det mexikanska skivbolaget göra en serie av introduktionen till CD-häftet. Art-Crime av Mauricio Hammer, Victor »Pico« Covarrubias och Jotabe delades ut gratis till skivköpare och Bowie sägs ha varit positiv till tilltaget.

Till konceptalbumet Outside (1996) lät det mexikanska skivbolaget göra en serie av introduktionen till CD-häftet. Art-Crime av Mauricio Hammer, Victor »Pico« Covarrubias och Jotabe delades ut gratis till skivköpare och Bowie sägs ha varit positiv till tilltaget.

Bowie skrev själv inga serier, men till konceptalbumet Outside (1996) lät det mexikanska skivbolaget göra en serie av introduktionen till CD-häftet. Art-Crime av Mauricio Hammer, Victor »Pico« Covarrubias och Jotabe delades ut gratis till skivköpare och Bowie sägs ha varit positiv till tilltaget. Albumet har också gett upphov till en icke auktoriserad webbserie, Outside: The Diary of Nathan Adler.

Rock 'n' Roll Comics nummer 56 är ett av få exempel på biografiska serier om David Bowie

Rock ‘n’ Roll Comics nummer 56 är ett av få exempel på biografiska serier om David Bowie

Visserligen finns det enstaka exempel på biografiska serier om Bowie – som Rock ’n’ Roll Comics nummer 56 från 1990 eller webbserien thesideeffectsofthecocain –  men David Bowie har främst lämnat sitt avtryck i egenskap av inspirationskälla. Den olycksalige astronauten Major Tom från låten Space Oddity har till exempel blivit barnbok (som drogs in på grund av rättighetsbråk) och figurerat i Malin Billers Räds du för sorgen?, en serie om sorgen när en närstående där i cancer. Bland de mer udda titlarna finns till Bowie – Ziggy Lives, en serietidning utgiven 1990 av Rock Fantasy Comics där Bowie och andra artister är superhjältar. Eller varför inte Mike Allreds Red Rocket 7 från 1997, om en rymdvarelse som influerar rockhistorien och bland annat Bowie?

Och så finns det figurer som är tunt förklädda versioner av Bowie. När Oscar Zarate gjorde en serieversion av Doctor Faustus 1986 baserades Mephistopheles på Bowie. Och enligt Frank Miller var Jokern i The Dark Knight Returns inspirerad av just Bowie. När Tim Burton gjorde sin Batman-film 1989 var Bowie också en av kandidaterna till att spela Jokern innan rollen gick till Jack Nicholson.

Även Grant Morrisons version av Jokern var influerad av popstjärnan: »Vi ville förmedla en europeisk skräckkänsla, med vibbar av en heroinmissbrukande David Bowie i 70-talets Berlin och ge Jokern skiftande personligheter. Det är mycket kabaré över honom – lite slemmigt och dekadent.« För att undanröja alla tvivel om inspirationskällan döpte Morrison också ett av äventyren i sviten Batman RIP till The Thin White Duke of Death.

Bowie är Lucifer

Om det är något som brittiska serieskapare delar så verkar det vara fascinationen för David Bowie. Neil Gaiman berättar själv i en intervju i Chicago Tribune 2015: »Som tonåring var Bowies ikonografi och hans utseende något helt magiskt för mig. Nu när jag är vuxen och uppskattar honom som både artist och skapelse framstår han fortfarande som märklig och kraftfull. Jag har honom att tacka för så mycket. Jag har alltid intresserat mig för samma saker som han.«

När Sam Keith tecknade Lucifer i The Sandman nummer 4 (1989) ville Neil Gaiman att djävulen skulle se ut som en ung David Bowie, en »knarkarängel«.

När Sam Keith tecknade Lucifer i The Sandman nummer 4 (1989) ville Neil Gaiman att djävulen skulle se ut som en ung David Bowie, en »knarkarängel«.

När Gaiman introducerade Lucifer i The Sandman ville han att Lucifer skulle se ut som en »knarkarängel« och insisterade på att Sam Keith ritade honom som en ung David Bowie. Även tecknaren Kelley Jones berättar att Gaiman var mycket noga med Lucifer. »Om han inte ser ut som David Bowie får du rita om honom tills han blir David Bowie«, lär Gaiman ha sagt. När Lucifer fick en egen titel blev figuren mer elegant i stil med den äldre Bowie.

2004 påbörjade Gaiman novellen The Return of the Thin White Duke med illustrationer av Yoshitaka Amano (Sandman: The Dream Hunters) för V Magazine, en historia som avslutades först 2015 i novellsamlingen Trigger Warning. Gaiman har själv klassat historien som »fan fiction«.

Neil Gaiman är en stor Bowie-fantast och skrev 2004 fan fiction-novellen The Return of the Thin White Duke med illustrationer av Yoshitaka Amano.

Neil Gaiman är en stor Bowie-fantast och skrev 2004 fan fiction-novellen The Return of the Thin White Duke med illustrationer
av Yoshitaka Amano.

»För mig är Bowie en superhjälte«

I Matt Fractions Casanova från förlaget Image Comics baseras huvudpersonens utseende på Mick Jagger medan hans ärkefiende Luther Desmond Diamond ser ut som David Bowie. En Bowie-liknande figur förekommer också i en annan serie från Image, The Wicked + The Divine av Kieron Gillen och Jamie McKelvie, som handlar om en grupp reinkarnerade gudar. Figuren Luci/Lucifer bygger tydligt på The Thin White Duke, och ett tag lekte Gillen faktiskt med idén att basera alla gudar på Bowies olika personligheter.

Under den tid som Bowie framträdde som den propra men osympatiska scenpersonligheten The Thin White Duke sjönk han allt djupare ner i drogmissbruket. 1976 greps han i New York för marijuanainnehav och nedanstående »mug shot« togs av polisen. The Thin White Duke har stått som förlaga för Luci i The Wicked + The Divine, här omslaget till nummer 2 med ett välbekant motiv ...

Under den tid som Bowie framträdde som den propra men osympatiska scenpersonligheten The Thin White Duke sjönk han allt djupare ner i drogmissbruket. 1976 greps han i New York för marijuanainnehav och nedanstående »mug shot« togs av polisen. The Thin White Duke har stått som förlaga för Luci i The Wicked + The Divine, här omslaget till nummer 2 med ett välbekant motiv …

Gillen har även baserat sin version av superhjälten Nor-Vell/Marvel Boy i Young Avengers på Bowie, främst då dennes rollfigur i filmen The Man Who Fell to Earth från 1976 och Ziggy Stardust. Gillen är tydlig med anledningen: »För mig är Bowie en superhjälte – i alla avseenden.«

Många vittnar om hur de funnit tröst i David Bowies musik i utsatta situationer, att han var den ende som förstod. Här ett utdrag ut Räds du för sorgen? av Malin Biller, med sångtext från Space Oddity. Publicerad i Galago nummer 113 och på www.naracancer.se.

Många vittnar om hur de funnit tröst i David Bowies musik i utsatta situationer, att han var den ende som förstod. Här ett utdrag ut Räds du för sorgen? av Malin Biller, med sångtext från Space Oddity. Publicerad i Galago nummer 113 och på www.naracancer.se.

[Texten publicerades ursprungligen i Bild & Bubbla nr 206 (1/2016) och återges med skribentens tillstånd.]
avatar

About David Haglund

Översättare, Uppsala. Född 1974. Skribent och recensent för Bild & Bubbla sedan 1998. Skribent för webbplatsen sedan 2005, ansvarig sedan 2009. Före detta redaktör för Seriewikin. Före detta ordförande i Seriefrämjandet Stockholm.
This entry was posted in Artiklar, Förstasidan, Senaste and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera