: Seriearkeologen: Superhjältar med en twist – The Authority

Förra gången skrev jag om Stormwatch, en serie med död och förintelse. Denna gång tänkte jag skriva om The Authority, serien där vi fick återse de personer som överlevde. Det var dock inte slut med vare sig död eller förintelse …

När det sista numret av Stormwatch kom ut i september 1998 låg teamet i spillror, men på de sista sidorna lät Warren Ellis (Transmetropolitan, Global Frequency) läsaren ana att något nytt var i görningen. Det skulle dröja åtta månader innan det skulle avslöjas vad, när första numret av The Authority kom ut i maj 1999.

The Authority nummer 12 (april 2000) var Warren Ellis och Bryan Hitchs sista nummer av serien. Bild: Bryan Hitch och Paul Neary. Copyrigh: DC Comics.

The Authority nummer 12 (april 2000) var Warren Ellis och Bryan Hitchs sista nummer av serien. Bild: Bryan Hitch och Paul Neary. Copyrigh: DC Comics.

The Authority skrevs av Ellis och tecknades av Bryan Hitch (JLA), samma kreatörspar som avslutat Stormwatch. Serien följer det tidigare Stormwatch Black, alltså Jack Hawksmoor, Swift och ledaren Jenny Sparks, samt några nygamla ansikten: Apollo och Midnighter, som tidigare förekommit i en Stormwatch-historia, samt The Doctor och The Engineer, efterföljare till två karaktärer från den historia som avslutade volym 1 av samma serie. Dessa sju bildar superhjältegruppen The Authority, vars högkvarter är det levande skeppet The Carrier, som finns i ”The Bleed” alltså navet för alla alternativa universa.

I The Authority så utvecklade Ellis och Hitch många av de idéer de experimenterat med i Stormwatch. Den moraliska ambivalensen och ambitionerna att med fast hand leda mänskligheten var mer uttalade teman i denna serie. Det som serien blivit mest känd för är dock konceptet ”widescreen comics”: storslagna berättelser med brett anslag och massiva stridscener. Tänk er den skränigaste Jerry Bruckheimer-film ni sett och multiplicera den med tio (fast med bra manus). Idag är detta vardagsmat inom superhjälteserierna, men även här var Ellis och Hitch föregångare.

Seriens första tolv nummer var indelade i tre fyranummershistorier, som vart och ett överträffar den förra i storslagenhet. I den första (”The Circle”) så dyker den gamla Stormwatch-skurken Kanzen Gamorra upp och ödelägger stora delar av Moskva, London och Los Angeles. I den andra historien (”Shiftships”) blir Jorden attackerad av Sliding Albion, ett slags steampunkigt Storbritannien från ett parallellt universum (som nämndes i förbigående i ett av mina favoritnummer av Stormwatch, ”Who watches the Weatherman”). I den avslutande historien (”Outer Dark”) blir Jorden attackerad av ingen mindre än Gud själv, eller åtminstone den ”Gud” som skapat solsystemet. Dessa nummer publicerades mellan januari och april 2000, men utspelas de sista dagarna 1999, och slutar med att Jenny Sparks, den givna men ofrivilliga ledaren och något av seriens huvudperson, offrar sig själv för att besegra ”Gud”. ”The Spirit of the Twentieth Century” (”Det tjugonde århundradets ande/anda) avlider precis när det nya seklet inleds, men i den allra sista rutan av nummer 12 så får vi se henne reinkarneras som den nyfödda Jenny Quantum, The Spirit of the Twenty-First Century. Efter dessa tolv nummer lämnar Ellis och Hitch serien.

Mark Millar (Kick-Ass, Wanted, The Ultimates) och Frank Quitely (All-Star Superman, New X-Men) tog över serien från och med nummer 13 och serien ändrade karaktär ganska rejält. De mest storvulna inslaget tonades ned något samtidigt som The Authority blev en betydligt mer politisk serie. Samhällskritiken, som alltid var implicit när Ellis skrev serien, blev nu oerhört explicit: efter Jenny Sparks död i Ellis sista nummer så beslutade sig resten av The Authority för att förverkliga hennes dröm om en bättre värld genom att gripa in mer konkret. De avsatte asiatiska diktatorer, inrättade program för att bekämpa världsvälten och angrep storföretag för deras vinsthunger och miljöförstöring. Resultatet blev att de blir något av radikala megakändisar i Wildstorm-universumet, vilket gav Millar tillfälle att kommentera kändiskulten.

Mark Millar och Frank Quitely gjorde serien betydligt mer politisk. Detta skulle visa sig bli för kontroversiellt för Wildstorms nya ägare DC Comics. Omslaget till The Authority nummer 22, tecknat av Quietly. Copyright DC Comics.

Mark Millar och Frank Quitely gjorde serien betydligt mer politisk. Detta skulle visa sig bli för kontroversiellt för Wildstorms nya ägare DC Comics. Omslaget till The Authority nummer 22, tecknat av Quietly. Copyright DC Comics.

Samtidigt som The Authority blev idoler så skaffade de sig mäktiga fiender. G7-länderna beslutar sig för att göra sig av med dem och ersätta dem med ett nytt, fogligt Authority. Detta lyckas för en stund, och under några nummer var huvudpersonerna i serien det nya, osympatiska Authority. Seriens sista nummer (29) utkom i juli 2002 och serien slutade någorlunda lyckligt: kopiorna besegrades och original-Authority återtog sina gamla roller, men med insikten om att de inte kan besegra de rika och mäktiga så lätt. Dessutom gifte sig Apollo och Midnighter, som kommit ut som öppet homosexuella, och adopterade Jenny Quantum.

Seriens handling fick också något av en parallell i verkligheten. Samtidigt som serien beskrev hur The Authoritys handlingar blir för kontroversiella för G7-länderna, så blev titeln under Millar lite för kontroversiell för DC (som tog över Wildstorm 1999). Det första man vände sig emot var att Apollo och Midnighter, som är analoga med Superman respektive Batman, beskrevs som ett par, och man tvingade Wildstorm att ta bort en serieruta där de kysstes. Man fortsatte att tvinga fram en rad ändringar, både på tecknings- och manussidan. Serien försenades och såväl gästtecknare som -författare fick skriva en del nummer. Förmodligen ledde allt detta till att såväl Millar som Quitely hoppade av serien redan efter ett par år och att serien lades ned.

Trots att The Authority ofta förknippas med begreppet ”widescreen comics” så upplever jag serien som mer fokuserad än föregångaren Stormwatch. Eftersom Stormwatch hoppade mellan olika karaktärer och team så kunde den ibland ge ett något splittrat intryck, ett problem som The Authority inte dras med. Här får läsaren följa ett team, vilket gör att man får en annan koppling till karaktärerna. När Jenny Sparks dör i slutet av nummer 12 så är det ett genuint sorgligt ögonblick, till skillnad mot när stora delar av Stormwatch slaktades i WildC.A.T.S/Aliens. Detta beror nog till viss del på att Ellis själv kände mer för sin egen skapelse Jenny Sparks än för Stormwatch-karaktärerna han tagit över, men det är också ett resultat av att The Authority är en mer välskriven serie utan de rumphuggna bihistorierna som föregångaren drogs med.

Millars version är en annorlunda serie, men lika ändå välskriven. De politiska inslagen för tankarna till Squadron Supreme och Marvelman, även om övermänniskovinkeln aldrig blir lika uttalad som i dessa serier. De sista numren, där vi får följa det nya Authority-teamet, är också ett intressant experiment. Inget av de tidigare teamen väckte någon större sympati hos läsaren, men här får vi följa en grupp karaktärer som är genomruttna. Idag är detta ett vanligt grepp (inte minst i de serier Mark Millar senare skulle skriva, som exempelvis Wanted), men då var det ett relativt nytt koncept.

Precis som Stormwatch så är The Authority en serie som förebådar mycket av det som idag är vardagsmat inom genren. Serierna vinner på att läsas i en följd, men om jag tvingas välja så håller jag ändå The Authority snäppet högre.

Med detta tar jag ett kortare uppehåll och återkommer troligen någon gång i september.

This entry was posted in Förstasidan, Krönika, Senaste and tagged , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera