: Seriearkeologi: Thor av Stan Lee och Jack Kirby

Efter att ha spenderat hösten med serier som utspelar sig på gatunivå, så riktar Seriearkeologi blicken mot himlavalvet. De närmaste månaderna ska handla om serier som utspelar sig bland gudar och andra mytologiska väsen och vi börjar med Thor!

Journey into Mystery startade 1952 som en skräcktidning. Omslag av Russ Heath. Copyright Marvel Comics.

Journey into Mystery startade 1952 som en skräcktidning. Omslag av Russ Heath. Copyright Marvel Comics.

Vid en första anblick kan det te sig en aning märkligt att Marvel valde att göra en superhjälteserie om åskguden Tor. Marvels övriga hjältar baserades ju på (pseudo)vetenskap och i princip samtliga hjältar fick sina krafter på grund av experiment som gått snett. I det sammanhanget framstår Tor, eller Thor som han heter på engelska, som en udda fågel. Vid närmare eftertanke är det dock inte så långsökt att den fornnordiske åskguden blev en av Marvels viktigaste superhjältar. De gudasagor som uppkom i olika kulturer har mycket gemensamt med genren superhjälteserier: de handlar om goda och onda karaktärer som har starkt arketypiska drag, övernaturliga krafter och som slåss och intrigerar med och mot varandra. Även om vi inte tror att superhjältar existerar eller påverkar vår verklighet så fyller superhjälteserier när de är som bäst samma funktion som de gamla gudasagorna: de säger något om vår egen tid och vilka egenskaper vi tycker är eftersträvansvärda.

Att det blev just den fornnordiska mytologin som var först ut kan vi tacka Jack Kirbys intresse för – han hade redan på 1950-talet försökt lansera Thor som en superhjälte på DC Comics – men både grekiska och egyptiska gudagestalter blev en del av Marvels universum. Ofta debuterade de i just Thor.

Marvels version av Thor skapades av Stan Lee och Jack Kirby och debuterade i Journey into Mystery nummer 83. Omslag av Jack Kirby och Joe Sinnott. Copyright Marvel Comics.

Marvels version av Thor skapades av Stan Lee och Jack Kirby och debuterade i Journey into Mystery nummer 83. Omslag av Jack Kirby och Joe Sinnott. Copyright Marvel Comics.

Journey into Mystery var en av de antologititlar som Marvel startade under 1950-talets skräckvåg, men efter det att Comics Code 1955 vingklippt skräckgenren förde titeln en tynande tillvaro. Den lades ned 1957 för att återuppstå ett drygt år senare, då som en ganska ofokuserad titel. Ibland var det en monstertitel, ibland en science fiction-titel och ibland till och med en humortitel.

I augusti 1962 kom den ändå ut med sitt åttiotredje nummer och en av historierna hette The Power of Thor!, med intrig av Stan Lee, manus av Stans bror Larry Lieber och teckningar av Jack Kirby. Historien handlade om den invalidiserade läkaren Donald Blake, som under en resa till Norge hamnar mitt i en rymdinvasion. Han flyr in i en grotta och hittar en mystisk käpp. När han i frustration slår den i väggen förvandlas den till hammaren Mjölner (Mjolnir på engelska) och han själv till Thor. Han jagar rymdvarelserna på flykten och Marvels kanske mäktigaste superhjälte hade därmed gjort sin debut.

I de första avsnitten av serien var Thor helt enkelt en figur som Donald Blake förvandlades till när han slog den magiska käppen i marken. Som Thor hade han superstyrka och kontroll över vädret, men var tvungen att hålla i Mjolnir för att inte förvandlas tillbaka till den mjäkige Don Blake igen. I sann Clark/Lois/Superman-anda dök bifiguren Jane Foster upp redan i nästa nummer av Journey into Mystery: en sjuksköterska som Donald Blake var förälskad i, men som givetvis bara hade ögon för Thor.

Thors kärleksaffär med Jane Foster var en ständig följetong under de första åren. I The Mighty Thor nummer 136 så fick den dock sin upplösning.  Omslag av Jack Kirby och Vince Colletta. Copyright Marvel Comics.

Thors kärleksaffär med Jane Foster var en ständig följetong under de första åren. I The Mighty Thor nummer 136 så fick den dock sin upplösning. Omslag av Jack Kirby och Vince Colletta. Copyright Marvel Comics.

Från början var alltså Thor en ganska ordinär superhjälteserie, men ganska snart så började Lee/Kirby ta serien i en ny riktning. Loke/Loki, Oden/Odin och andra karaktärer från de nordiska gudasagorna dök upp i serien. Thor reste/återvände till och med till Asgard (ja, engelska återigen). Thor började också framstå som någonting mer än Donald Blake med superkrafter. Jane Foster blev förälskad i Blake och i Journey into Mystery nummer 124, det näst sista numret innan serien bytte namn till The Mighty Thor, avslöjade han att han och Thor var samma person. Jane Foster erbjöds att bli odödlig men klarade inte de test som Odin utsatte henne för. Hon bedömdes ovärdig och förpassades till Midgard/Jorden, och ur serien (åtminstone tills Lee och Kirby lämnade den).

Serien började handla mer om Thor och mindre om Donald Blake, och till slut löpte Lee och Kirby linan ut och avslöjade att det var Blake som var ”förklädnaden”. Blake var alltså inte en läkare som råkat få Thors krafter – han var åskguden Thor! Odin hade helt enkelt låtit honom, utan minnen, leva som dödlig för att lära sig ödmjukhet. Don Blake skulle dock även i fortsättningen fungera som Thors hemliga identitet och var tvungen att hålla i Mjolnir för att inte förvandlas till Blake när han var på Jorden.

Att Thor utspelades både i det vanliga Marveluniversumet och i Asgård/Asgard, gjorde serien unik. Serien var dels en superhjälteserie där Thor slogs mot de vanliga superskurkarna, dels en serie som utspelades i Asgard med omnejd, där han slogs mot troll, jättar och inte minst Loki, som också ställde till otyg i det vanliga Marveluniversumet, bland annat i The Avengers nummer 1 där han var huvudskurken.

Thor var en av de hjältar som Stan Lee och Jack Kirby förde samman i The Avengers Huvudskurk i första numret var ingen mindre än Loki! Omslag av Jack Kirby och Dick Ayers. Copyright Marvel Comics.

Thor var en av de hjältar som Stan Lee och Jack Kirby förde samman i The Avengers Huvudskurk i första numret var ingen mindre än Loki! Omslag av Jack Kirby och Dick Ayers. Copyright Marvel Comics.

I Tales of Asgard – som gick som backupserie från och med Journey into Mystery nummer 97 till och med The Mighty Thor nummer 145, alltså i närmare tre år mellan 1964 och 1967 – fokuserades det helt på den mytologiska aspekten av serien. Varje avsnitt var sex sidor långt och här kunde Lee och Kirby (eller om man ska tro Jack Kirby, han själv på egen hand) utforska mytologin kring Thor. Man gjorde Marvel-versioner av en del gamla gudasagor, där man bland annat återberättade den fornnordiska skapelseberättelsen, Thors och Lokis gemensamma uppväxt samt legender om andra figurer i serien.

Den fornnordiska mytologin har alltid haft en särställning i Marvelserierna, men andra mytologiska figurer introducerades också. Här Hercules i Journey into Mystery nummer 124. Omslag av Jack Kirby och Vince Colletta. Copyright Marvel Comics.

Den fornnordiska mytologin har alltid haft en särställning i Marvelserierna, men andra mytologiska figurer introducerades också. Här Hercules i Journey into Mystery nummer 124. Omslag av Jack Kirby och Vince Colletta. Copyright Marvel Comics.

Senare övergick man till att göra versioner av andra kända folksagor, bland annat en version av Rödluvan och vargen. Så småningom skulle dock Tales of Asgard bli en renodlad fortsättningsserie med helt nyskrivet material om Thors äventyr i Asgard. Trots att man övergav källmaterialet så skulle miljön göra den till mer av en fantasyserie än en superhjälteserie, och Tales of Asgard behöll sin särart gentemot huvudserien ända till slutet.

Stan Lee och Jack Kirby gjorde Thor i exakt åtta år, från augusti 1962 till augusti 1970, då Kirby lämnade Marvel. Stan Lee skulle sedan skriva The Mighty Thor ytterligare ett drygt år, då med John Buscema som tecknare, till och med nummer 194. Thor var den serie förutom Fantastic Four som Lee/Kirby gjorde längst tillsammans, och bägge dessa serier brukar också betecknas som de serier som befäster deras legendstatus. Vilken av serierna som är bäst är upp till var och en att bedöma. Min personliga åsikt är att Thor, med sin unika blandning av nyskapande serieberättande och urgammal mytologi, gör att den känns intressantare rent berättarmässigt. Den är helt klart värd att ta en titt på.

Nästa gång blir det mer Thor, då det handlar om Walt Simonsons klassiska 80-talsversion av serien!

Lästips

  • Återutgivningar av Lee och Kirbys Thor finns det gott om, men i skrivande stund (februari 2017) är inte allt utgivet. Det finns två omnibusvolymer som samlar JiM/Thor nummer 83–152, men bägge volymerna är slut på förlaget. Volym 2 kan finns hos vissa seriehandlare, men volym 1 är svår at få tag på och därmed ganska dyr. Vissa omnibusvolymer kommer i nya upplagor, och Thor-volymerna är sådana som man kan anta kommer att göra det, men några sådana är inte utannonserade i dagsläget. Det är däremot en tredje volym, som kommer hösten 2017 och sträcker sig fram till och med The Mighty Thor nummer 194, alltså sista numret med Stan Lee som författare.
  • Ett mer ekonomiskt val är de Thor-volymer som finns utgivna inom ramen för Marvels Epic-serie. På grund av Epic-seriens lite udda utgivningsschema (man hoppar i kronologin för att plocka russinen ur kakan) så finns endast volym 1, 2 och 4 utgivna än så länge. Märkligt nog så sträcker sig volym 4 bara fram till The Mighty Thor nummer 174, så de fem sista Kirby-numren saknas alltså. Vill man ha en fullständig samling av Lee/Kirbys Thor så får man helt enkelt vänta tills Marvel ger ut volym 3 och volym 5, vilket kan ta några år. Fördelen är att Epic-böckerna förväntas behållas i tryck, så har man tålamod kommer man i sinom tid att kunna införskaffa samtliga fem volymer på ett bräde.
  • Backupserien Tales of Asgard finns i en samlingsvolym, varav åtminstone mjukpärmsvarianten finns på valfri internetbokhandel. Boken har dock en ny, modern färgläggning, så om man föredrar klassisk färgläggning så är Epic– eller omnibusvolymerna ett bättre val.
Tales of Asgard, tecknat av Jack Kirby. Här med modern färgläggning. Copyright Marvel Comics.

Tales of Asgard, tecknat av Jack Kirby. Här med modern färgläggning. Copyright Marvel Comics.

This entry was posted in Förstasidan, Krönika, Senaste and tagged , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera