: Marvel gör en nysatsning – igen

För några veckor sedan kom nyheten att Marvel Comics till sommaren planerar att återlansera alla sina tidningar med nya, fräscha kreatörsteam och – givetvis – med nya fräscha förstanummer. Namnet på nysatsningen är oklar; mitt förslag är ”Vargen kommer!”.

En av mina favoritperioder när det gäller Marvel är det tidiga åttiotalet, och anledningen till att den perioden var så lyckad är att den dåvarande chefredaktören Jim Shooter anställde unga, hungriga (i en del fall bokstavligt) författare och tecknare. Att den nytillträdde chefredaktören C. B. Cebulski nu försöker göra samma sak kan naturligtvis bli lyckat. Någonting måste onekligen göras eftersom Marvel för närvarande inte lyckas fånga läsarnas intresse. Problemet för Cebulski och Marvel är att publiken börjar bli ganska luttrad vad gäller dessa ”nystarter”.

Idén med nysatsningar är nämligen varken ny eller fräsch. Den senaste, Marvel Legacy, är inte ens ett halvår gammal och för precis ett år sedan återlanserade man sina mutanttitlar under namnet RessurXion. Man behöver dessutom inte gå längre tillbaks än till juni 2015 för den näst senaste nystarten: All-New, All-Different Marvel. Det är lätt att få intrycket att det som föranlett sommarens satsning är desperation snarare än nytänkande.

Det är i och för sig inte svårt att se varför Marvel är desperata. DC Comics (som de senaste decennierna varit klar tvåa bakom Marvel) har börjat flåsa dem i nacken rejält, och de senaste månaderna har faktiskt DC dominerat försäljningslistorna. På topp-tio-listan över januari månads mest sålda tidningar så är de fyra översta tidningarna utgivna av DC Comics; den bäst säjande Marveltidningen återfinns först på sjätte plats (Walking Dead nummer 175 från Image är femma). Topplistan för november 2017 är ännu dystrare läsning: de första sju platserna innehas av DC-tidningar.

Senast en Marvel-titel låg etta på försäljningslistan var i september. Talande nog var det Marvel Legacy nummer 1, som också var 2017 års bäst säljande serietidning. Tittar man på årslistan så är samtliga Marvel-tidningar på topp-tio-listan ett förstanummer, med undantag för Secret Empire 0 (!), så man kan förstå varför Marvel tycker att nya ”ettor” är en bra idé, då det fungerat förut.

Jag inser givetvis att mina åsikter delvis baseras på nostalgi: fram till slutet av 90-talet ansåg man att höga nummer var någonting som signalerade att en tidning var etablerad och borgade för kvalitet. Därefter ändrade man uppfattning och hävdade att höga nummer förvirrade eventuella köpare som kunde tro att man måste ha läst samtliga föregående nummer. Jag menar att det är att underskatta publiken.

På grund av att man inte varit konsekvent har man dock skapat förvirring snarare än eliminerat den. Låt mig ta ett exempel. De läsare som fick upp ögonen för Amazing Spider-Man när Todd McFarlane tog över som tecknare och ville läsa äldre nummer var det ganska enkelt: det var bara att jobba sig bakåt i numreringen till nummer 1. För de läsare som köper sommarens Amazing Spider-Man nummer 800 blir det mer komplicerat. Marvels officiella räkning mellan nummer 700 och 800 ser nämligen ut så här: efter nummer 700 blev tidningen ”nedlagd” och återuppstod som Superior Spider-Man, som har numren 1 till 33. Sedan återuppstod Amazing Spider-Man, givetvis med en ny nummer 1. Efter arton nummer så lanserade man ytterligare ett nytt förstanummer (som en del av All-New, All-Different Marvel) och efter trettiotvå nummer så fick tidningen tillbaka sin gamla numrering och nästa nummer hade nummer 789. Till sommaren kommer alltså nummer 800 ut, varpå Dan Slott, som skrivit Spider-Man de senaste tio åren, lämnar över författarpennan till Nick Spencer – givetvis med en ny Amazing Spider-Man nummer 1. Klart som korvspad, således.

Nu kanske detta framstår som att jag tog ett extremt exempel, men detta är långt ifrån det värsta. Den som kan hålla reda på alla Avengers- eller X-men-titlar med olika numrering jobbar antingen på Marvel eller i en seriebutik. Något är galet när man i princip måste göra ett flödesschema för att kunna följa en figur eller en tidning. Marvels numreringspolicy – eller snarare oförmåga att hålla sig till en sådan – har försvårat seriesamlandet och avskräcker troligen en del presumtiva seriefans.

Frågan Marvel borde ställa sig är hur många björnskinn man kan sälja utan att skjuta en endaste björn. En återlanserad tidning med ett nytt förstanummer kommer att sälja fler exemplar för att de upplevs som samlarobjekt, men den upplevelsen dämpas varje gång det händer. När den sjätte (!) Amazing Spider-Man nummer 1 når butikerna i sommar, kommer nog inte många att betrakta det som ett särskilt åtråvärt samlarobjekt. Förmodligen kommer den att sälja ändå, på grund av nyfikenheten på den nye författaren och den nye tecknaren. Detta leder oss in på Marvels stora problem: lika talande som att Marvels storsäljare är ”ettor” är det faktum att inga av Marvels andranummer toppar några listor. Marvels bäst säljande andranummer under 2017, Secret Empire nummer 2, återfinns på en föga imponerande 36:e plats. Med andra ord: om man tar bort alla förstanummer samt en del märkliga ”jubileumsnummer” säljer Marvels tidningar ganska dåligt. Rekryteringen av serieskapare har alltså fungerat tämligen uselt hittills. Jag hoppas – både för Marvels och oss serieläsares skull – att C. B. Cebulski lyckas bättre än vad hans föregångare har gjort, och att denna nysatsning blir den sista på åtminstone ett decennium.

This entry was posted in Förstasidan, Nyheter, Senaste. Bookmark the permalink.

Kommentera