:
bob193omslag
Kalle Anka – en nordisk angelägenhet

bob193s7

När jag åker till seriefestivaler i USA slås jag av avsaknaden av Disney-serier. Visst, jag vet att Disney-serier i praktiken inte varit populära där sedan Carl Barks storhetstid på 50-talet, men Disney känns ändå så starkt förknippat med USA att jag någonstans ändå förväntar mig att se Kalle och C:o överallt. Så är det dock inte längre.
Licensproduktionen av Disney-serier flyttade tidigt ut i resten av världen men när populariteten sjönk i USA fortsatte serierna att vara populära på andra ställen, inte minst i Europa. Här har produktionen av Disney-serier framför allt fokuserats på två länder, Danmark och Italien. I Italien producerar man de serier som återfinns i Kalle Ankas pocket och i Danmark koordineras den internationella produktionsapparat som skapar serierna för tidningen Kalle Anka & C:o.
Detta kan vara en anledning till att Disney-serierna fortfarande är otroligt populära i Norden och att vi, trots att upplagorna för serietidningar sjunkit stadigt sedan storhetstiden på 1970-talet, alltjämt läser stora mängder Disney-serier. Kalle Anka & C:o är fortfarande en av de mest lästa svenska serietidningarna och Kalle Ankas pocket säljer varje månad så mycket att om den togs med i bokhandelsstatistik skulle slå ut i praktiken alla andra storsäljare av Guillou, Mankell, Läckberg med flera.
Trots denna fascination är det långt mellan nordiska serietecknare av Disney-serier. Vi har i praktiken ingen som uppnått status av att vara namnkunnig nog att bli igenkänd av läsarna i stil med storheter som Barks, Rosa, Gottfredson, Taliaferro, Murry, Rota, Cavazzano, Vicar och så vidare – förrän nu.
Norrmannen Arild Midthun har i snart i ett decennium arbetat med att skapa underhållande och vältecknade serier till Kalle Anka & C:o och kommer med största sannolikhet vara den stora favoriten för ett antal generationer av Kalle Anka-läsare. Och det inte utan anledning. Midthuns serier är på samma gång trogna Disney-seriernas långa tradition och tydligt nordiska i såväl ämnesval som ton.
Jag är därför mycket stolt över att i detta nummer äntligen kunna presentera inte bara en intervju med Midthun utan även en stor bildsektion med skisser och teckningar från hans långa karriär, med och utan ankor.

Comments are closed.