Generic filters
Exact matches only

Fakta

Akissi [1]: Katterna anfaller Akissi [1]: Katterna anfaller
Av: Författare: Marguerite Abouet
Tecknare: Mathieu Sapin
Färgläggare: Clémence
Översättare: Horst Schröder
Textare: Jan-Erik Höglund
Omfång: 56 sidor i färg
Format: Inbunden, hårda pärmar
Utgivare: Epix
Utgivningsår: 2013
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 978-91-7089-523-4
Betyg:

Akissi: Katterna anfaller

Böcker

Epix satsar numera mycket på barnserier, vilket är glädjande men kanske inget som någon hade räknat med när förlaget och dess grundare Horst Schröder under tidigt 1980-tal blev det stora vuxenserieförlaget. Förlaget har saknat storsäljare under de senaste åren, så det är kanske inte så konstigt att man väljer att ge ut en serie av beprövade och hyllade Marguerite Abouet vars ”Aya från Yopougon” utkom på svenska från Papamoscas bokförlag 2010.

Berättelserna om Akissi gräver vidare i samma afrikanska mylla, men verkar rikta sig till en betydligt yngre läsarskara. Detta avspeglas även i teckningarna av Mathieu Sapin, som tecknar roligt och utan att hemfalla till de värsta stereotyperna. Det hela ser dock lite krafsigt ut ibland, men bilderna är lätta att avkoda och passar väl till de lättsamma vardagshistorierna.

Akissi är en kaxig och självständig tjej, men om hon är så särskilt sympatisk vet jag inte. Hon kidnappar och tvångsmatar grannens bäbis, tar betalt för att grannbarnen ska få se på TV hemma hos henne, hon slåss, hånar handikappade och jagar sin bror med en binnikemask som just kommit ut ur hennes rumpa… Hennes bror Fofana är inte särskilt sjysst tillbaka heller och hänger henne upp och ner i ett träd, fastbunden med rep. En variation på Emil i Lönneberga-temat, kan man säga. Det allt lite småkul att se upptågen, även om man som förälder ojar sig och känner lätt obehag över hur barnen behandlar varandra.

Gapskratten uteblir som sagt, men det är nog heller inte meningen att det ska vara någon skrattfest. Det är mycket som känns främmande och som vi i den rika västvärlden inte riktigt kan relatera till. Det positiva med detta är att det kan vara lärorikt för svenska barn att få se hur andra barns vardag ter sig. Av samma anledning blir det också som att stå utanför och titta in utan att bli närmare engagerad i skeendet.

Men visst är det uppfriskande att afrikaner skildras i en vanlig vardag utan misär, svältkatastrofer eller slaverihistorier hägrande i bakgrunden, det är seriens främsta förtjänst.