Ångest & politik

Satiristen Emanu (Emanuel Garnheim) och Dala-Demokratens chef, författaren Göran Greider, har tillsammans författat en liten, närmast pamflett-liknande satirbok, på temat ångest & politik.

Det bärande elementet i boken är Emanus satirteckningar. Greiders texter är mest där för att Emanu illustrerat dem i Dagens ETC, som även givit ut den här lilla boken.

Tematiskt får fascister, och särskilt Sverigedemokraterna, en rejäl skäppa satir över sig. Men även andra ämnen behandlas såsom social utslagning, dagspolitiska frågor, feminism, internet-troll och säkerhetspolitik.

Teckningarnas färgskala är gärna rik men en smula murrig, med en markerad användning av tuschlinjer.

Så hur fungerar Emanus teckningar då? Hans teckningsstil är lite statisk. Motiven är inte så kraftfulla som de skulle kunna vara. På senare år har ju konkurrensen bland satirtecknarna blivit hård. Nästan alla tillhör vänstern, och Emanu tillhör toppskiktet utan att vara bland de bästa. Hans teckningsstil har mera Leif Zetterling över sig än av Nina Hemmingssons eller Sara Granérs mera fantasirika teckningar.

Sedan kanske man kan fråga sig ifall det är roligt? Inget säger ju att satir måste vara skoj. Hos Emanu är nog ofta ambitionen att vara humoristisk. Ibland lyckas han, men ibland inte alls. Elak lyckas han vara, men poängen är ibland alltför förutsägbar.

Det sammanfattade intrycket av boken blir ömsom vin, ömsom vatten. Ibland är Emanu vass så det räcker. Men hans stil är ganska förutsägbar. Han lyckas inte säga särskilt mycket tankeväckade. Mest bekräfta det folk med vänsteråsikter redan tycker.