Corto Maltese i Sibirien

Corto Maltese i Sibirien omslag

Hugo Pratts Corto Maltese är en av den europeiska seriekulturens stora klassiker och att namnet Hugo Pratt står som en garant för äventyret vet alla läsare av Milo Manaras HP och Guiseppe Bergman.

Pratt fylIde 60 år i år och har lång seriekarriär bakom sig. Den går tillbaka till 1945 och fortsätter via serien Sgt Kirk och Argentina innan han ”hittade hem” och skapade Corto Maltese 1970. Nu hade Pratts teckningsstil utvecklats från att ha varit Caniff-inspirerad till att ha blivit något eget.

Medusa har tidigare gett ut det första Corto Maltese-albumet ”Balladen om det salta havet”, där Pratts berättande blommade ut i full blom och ett av kännetecknen för Corto Maltese återfinns redan i ”Balladen om det salta havet”: Pratts fabulerande på historisk grund.

Detta återfinns också i Corto Maltese i Sibirien. Göran Ribe har skrivit en förtjänstfull inledning som ger en bra presentation av ett Sibirien efter ryska revolutionen där röda bolsjeviker kämpade mot de vita resterna av tsarens armé.

Lycksökare, äventyrare och banditer drogs som flugor kring en sockerbit till Ryssland innan Sovjetunionen slutligen upprättades 1922.

Vår vän Rasputin från ”Balladen om det salta havet” (på sätt och vis Corto Malteses alter ego) dyker helt logiskt upp och bevisar en gång för alla att ryktet om hans död vid ryska hovet 1916 är betydligt överdrivet. Eller är han bara en imitatör som antagit munkens utseende?

I Corto Maltese får läsaren aldrig alla svaren. Redan i inledningen konfronteras läsaren med I-Ching. Vad, som Stefen Kronborg påpekat i sin utmärkta bok Hugo Pratt Sort på Hvidt, till en början verkar vara svarta plättar visar sig vara kinesiska tecken vilket ger en bra berättareffekt.

Pratt sparar överhuvudtaget inte på effekterna i detta album, han citerar Arthur Rimbaud och Samuel Taylor Coleridge, medan folk dör som flugor. Eftersom verkligheten nu oftast överträffar dikten återfinns en av världshistoriens verkligt grymma skurkar i detta album; baron Roman von Ungern-Sternberg, en av de sista riktiga kavalleristerna och en man, för att i viss mån travestera Jolo, som alltid hade en blodpöl utanför sitt tält på alla hemma-hos-reportage. Baronen har funnits med i sju rutor innan han mördar en gammal spågumma.

Kontrasten mellan Pratts fria teckningsstil och hans väns realistiska, nästan arkitektoniska tåg, flygplan och broar blir även till en kontrast mot det västerländskt teknokratiska samhälle som kom att uppstå efter första världskriget och det romantiska, överländska som vi västerlänningar svärmat för i ett kvartssekel nu.

I slutet på Corto Maltese i Sibirien vänder sig Corto till läsarna och talar till dem direkt, något som han sällan gör. Ett skickligt berättartekniskt drag av Pratt.

Trots att Horst Schröder och Epix-Medusa koncernen har fått rykte om sig att vara ”porrförläggare” innehåller Corto Maltese i Sibirien ingenting sådant, tvärtom är en bröstvårta bortretuscherad på sid 62 i jämförelse med den italienska originalversionen. Detta är dock Medusa oskyldiga till – även den danska utgåvan av Corto Maltese i Sibirien från 1980 saknar den bröstvårtan.

I äventyrsgenren, en föga europeisk seriegenre, står ju Hugo Pratts Corto Maltese i en särklass. Jag har faktiskt bara en enda invändning mot detta album, det är tecknat 1974, inte 1979 som uppges. Fast det är ju en småsint anmärkning i kanten, inte sant alla Corto Maltese-vänner?

Fotnot: I originalrecensionen angavs namnet på det första Corto Maltese-albumet felaktigt till ”Balladen om det salta vattnet”, vilket korrigerats i denna webbrecension.
[Texten publicerades ursprungligen i Bild & Bubbla nr 83 (2/1987) och återges med dödsboets tillstånd.]

Daniel Atterbom

Comments are closed.