Den unge Spirou presenterar nr 3: Min mattefröken

Vissa serier är stenålders trots att de är nytecknade. En sådan är albumet Min mattefröken i serien om den unge Spirou.

Den här serien handlar förstås om Spirou som barn. I centrum finns hans kärleksförhållande till sin lärare. Den är i fyrfärg och tecknad i klar linje. Varje sida utgör en egen episod.

Rent hantverksmässigt finns inget att invända. Värre är det med innehållet. Det är gubbsjukt.

Att få se sin unga, långbenta, sexiga och storbystade lärare naken är målet för hennes elever, och episodernas raison d’être, något som mera vittnar om serieskaparnas kvinnosyn än om skolpojkars psykologi. Det känns inte så fräscht. Inte före #metoo, men framför allt inte under och absolut inte efter kampanjen mot mäns sexuella trakasserier av kvinnor. Även serieskapare, till och med belgiska sådana, borde kanske förstå bättre.