Forresten nr 28

Antologin Forresten från Norge känns som en korsning mellan Allt för konsten och C’est Bon Anthology.

Detta är Forresten nummer 28, ett i sammanhanget imponerande ordningstal. Eftersom jag inte visste någonting alls om den alternativa serievärlden i Norge googlade jag lite och inhämtade bland annat uppgifterna att Forrestens första nummer utkom 1996 och att publikationen från början utgavs som en specialutgåva av Gateavisa (en tidskrift med socialistisk slagsida som funnits sedan 1970), men att Jippigänget tog över helt från och med nummer tre. Se där: lite komprimerad norsk seriehistoria!

Talet 28 talar sitt tydliga språk. Åtskilliga stormar har ridits ut. Redaktionsmedlemmar har kommit och gått. Man är etablerad. Man har erfarenhet. Man är en kraft att räkna med! Det som började fanzinliknande (i och för sig ambitiöst och i färg) i ett dimhöljt nittiotal är idag en tjock och påkostad bok: många sidor, bra papper, bra tryck. Förlaget Jippi ger idag även ut många av Norges mest intressanta seriealbum.

Varför skaffar man ett antologialbum? En anledning kan vara att man vill orientera sig bland serieskapare. Från ett visst land, inom en viss seriegenre eller bara en knippe skapare som samlats runt ett valt tema. En antologi är som en buffé, där man kan gå runt och plocka och smaka. Se vad man gillar, vad man vill ha mer av. Här får man 24 olika serier. Jag tänker inte räkna upp alla.

Den serieskapare som imponerar mest är Kristian Hammerstad med den korta färgskräckisen Prisen som är tecknad lite grann i Charles Burns-stil. Fantasyserien Axeman och Asgeir av Martin Ernstsen är både roligt tecknad och lite obehaglig. Scapo av Berliac (ursprungligen från Argentina) får mig att tänka på Gunnar Krantz i mitten av 1980-talet, på ett bra sätt. En rolig ensidesserie är Senator lounge av Bendik Kaltenborn. Honom hade jag lätt läst två eller tre ytterligare sidor av!

Vissa grejer är lite experimentella och konstnärliga, men det allmänna intrycket är ändå att bidragslämnarna är lite mer försiktiga här, att de inte tar ut svängarna riktigt lika mycket som de vildaste medverkande gör i C’est Bon Anthology, eller gjorde i tyvärr insomnade Allt för konsten.

Det är trevligt att få en liten inblick i vad som händer i ett grannland som borde ligga fantastiskt nära, men som oftast befinner sig helt utanför den svenske seriediggarens horisont. Man fattar att Norge är så mycket mer än bara Krüger & Krogh, Pondus och Nemi! Det finns en alternativ seriescen där. Massor av idéer och ambitioner.

Redaktören heter Erik Falk. Vi önskar honom och alla hans seriekompisar lycka till med den fortsatta Forresten-utgivningen. Exempelvis med nummer 29! Det ska bli kul!

Ur Forresten nr 28.