Fri kärlek

Det här är Julia Thorells andra seriealbum och även detta är läsvärt.

Personen det handlar om heter Juni, en ung kvinna i 25-årsåldern som arbetar med grafisk design. Hon ägnar sin tid åt att fundera över den fria kärleken. Om kärlek som låser dig till förväntningar eller möjligen öppnar upp för frihet. När hon är tillsammans med en partner funderar hon över frihet. När hon inte är tillsammans med någon funderar hon över kärlek. För Juni blir det en mycket krånglig och svår kombination.

Juni får inget att fungera, det är svårt med deadlines, sexintresserade pojkar finns överallt. Man skulle kunna tro att livet ser bra ut, men Juni går in i grubblerier så fort någon visar en förväntan. Som läsare får du hela tiden ta del av hennes uppväxt. Spåren från modern är osynliga, men här – precis som i första albumet – finns pappan med, om än ytterst lite. Barnet Juni skapar en egen fantasivärld. Under några underbara sidor får vi se den vuxna Juni börja bygga ett eget slott. På detta fantastiska slott där friheten nu ligger framför dig glider vi ut på möjligheternas flod. Men under resan krymper både floden och vårt slott. När vi möter andras drömmar kommer de flytande mot oss. Vi får en symbolisk glimt av drömmar och förväntningar och till slut sitter den unga Juni darrande på en flotte, pappan tar emot och livet börjar.

Julia Thorell gör det så vackert i sin dekorativa symbolik. Som läsare aktiveras jag och får ta del av händelserna. Hennes teckningar är stilsäkra och berättandet är genomtänkt. Till en viss del är det repetitivt: huvudpersonen söker kärlek och hittar det i olika former, hennes osäkra eller kanske tjuriga beteende är inte bara charmigt och starkt utan även osympatiskt och till en viss del egoistiskt.

Det är en komplicerad människa som vi både kan gilla och höja på ögonbrynen för. Gråskalan är ganska bred och vi som läsare får många olika infallsvinklar att ta ställning till, eller bara ta del av. Det blir läsvärt på det sättet. Man är lite omtumlad efter läsningen, och visst var man 25 år en gång för länge sedan, men för dig som är ung och har rötter i proggen är detta säkerligen en både aktuell och intressant läsning.

Julia Thorell har berättandet i pennan, hon har något som hon funderar över och hon har något som hon förmedlar. Flera element i ”Fri kärlek” kan spåras tillbaka till henens första album ”Juni”. Men här gör hon inte upp med pappan och den fria uppfostran, utan här det hon själv som står i fokus. Hennes snabba temperament som försätter henne i nya situationer, skräcken att mista sin frihet, längtan efter kärlek, jakten på snabba lösningar och en stark känsla för vad som inte är hennes stil, gör läsningen underhållande.

Jag har lite svårt för omslaget, ettt foto på en fundersam Julia Thorell som blickar ut över storstaden. Vad ger den mig för signaler? Kan jag koppla den till innehållet? Nja, så där… Omslaget visar en rygg, ett bortvänt samtal, medan serien inne i boken skriker ung kvinna med ögon tydligt riktade rakt mot läsaren. Innehållet ger mig en helt annan bild än det bortvända omslaget. Textningen på omslaget och formgivningen har en god poäng, det osar 70-tal och följer inte kompositionens grunder, det känns bra. Kartago förlag borde dock ha bjudit på kraftigare pärmar, boken är lite sladdrig. Men innehållet är lysande.