Generic filters
Exact matches only

Fakta

Hammerfall del 1: Ormens lidande Hammerfall del 1: Ormens lidande
Av: Författare: Sylvain Runberg
Tecknare: Boris Talijancic
Översättare: Stefan Carlsson
Omfång: 45 sidor i färg
Format: 295 x 215 mm, mjuka pärmar
Utgivare: Albumförlaget
Utgivningsår: 2010
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 9789197857918
Hammerfall del 2: Skuggorna i Svartalvhem Hammerfall del 2: Skuggorna i Svartalvhem
Av: Författare: Sylvain Runberg
Tecknare: Boris Talijancic
Översättare: Stefan Carlsson
Omfång: 56 sidor i färg
Format: 295 x 215 mm, mjuka pärmar
Utgivare: Albumförlaget
Utgivningsår: 2010
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 9789197857970

Hammerfall del 1–2

Böcker Vikingatiden fascinerar fortfarande, och långtifrån enbart oss här uppe i den mörka nord. ”Hammerfall” är en serie i den klassiska fransk-belgiska äventyrsgenren, vilken nu även kommer på ärans och ridderlighetens språk.

”Hammerfall” av Sylvain Runberg (manus) och kroaten Boris Talijancic (bild) är en fantasyserie som utspelar sig i Norden och på kontinenten i början av vikingatiden (790-talet – handlingen kan dateras exakt bland annat i och med att det första albumet inleds med vikingarnas anfall på det engelska klostret Jarrow, som ägde rum år 794).

Huvudhandlingen utspelar sig i det nuvarande Sverige, där en bosättning vid Västraros (nuvarande Västerås) blir ödelagd av Björn den sköne, som för bort dess invånare i träldom, däribland Harald och hans älskade Lia. Björn är åtföljd av frankerkonungen Karl den stores (han har inte blivit kejsare ännu) sändebud Arno av Salzburg, och har anlitats av Karl för att återta ett relikskrin som togs som byte vid plundringen av Jarrow. En parallellhandling utspelar sig på kontinenten, bland annat vid Karl den stores hov i Aachen (Aix-la-Chapelle), men exakt hur den utvecklar sig är än så länge svårt att säga.

Runberg och tecknaren Talijancic har ambitionen att delvis berätta en realistisk historia, som knyter an till historiska händelser, som den ovan nämnda plundringen av Jarrow, och inkluderar historiska personer som Karl den store och Arno av Salzburg. Talijancic är noggrann med detaljerna ifråga om beväpning, kläder med mera. Bilderna från Aachen är snudd på rekonstruktioner och åskådliggör hur primitivt även det kristna Västeuropa var vid den här tiden. Nordmännen är klädda i hjälmar med förebilder från vendeltid (före år 800) och vikingatid (efter år 800), vilket passar bra, eftersom handlingen utspelar sig vid övergången mellan de två perioderna (dessutom är de vendeltida hjälmarna med sina ögonmasker dramatiskt mycket tacksamma). Enligt Runberg är en tanke bakom serien just att ge en motbild till de (i Frankrike) traditionella bilderna av vilda vikingar och Karl den store som en förkämpe för den kristna civilisationen.

En annan tanke var att berätta en fantasyhistoria med inspiration från fornnordisk mytologi. Realismen tunnas ut mer och mer ju längre man avlägsnar sig från centrum, helt i enlighet med den dåtida världsbilden, där monstren alltid fanns längst bort i periferin. På sitt uppdrag för Karl den store måste Björn och Arno ta sig över den istäckta Vänern, som här är gränsen för människornas värld. På andra sidan ligger Svartalvhem, som bebos av skanjer och fundinner, två folkslag som påminner om orcher till utseendet. Skanjerna dyrkar och påstår sig härstamma från jätten Ymer – de är alltså en motsvarighet till den fornnordiska mytologins rimtursar. De kortväxta fundinnerna motsvarar dvärgarna (Fundinn, den fornnordiska formen av ordet funnen, är ett av dvärgnamnen i den äldre ”Eddan”). Realismen avtar även i bilderna; såväl skanjers som fundinners beväpning är mer avsedd att bidra till stämningen än att vara historiskt korrekt.

”Hammerfall” är en spännande äventyrsserie, med komplicerad intrig, där flera trådar än så länge hänger i luften, vilket gör det svårt att avge ett slutligt omdöme innan de sista två delarna kommit på svenska – något man ser fram mot. Vi behöver den här sortens serier också i den svenska översättningsfloran.

Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla nr 186 (1/2011). Texten återges med skribentens tillåtelse.