Hele greia

Nytt från Norge känns som gammalt från Sverige.

Tor Ærligs Hele greia är ett sprillans nytt inbundet lyxalbum från Norge, tryckt 2014 … Men både stil och innehåll signalerar sjuttiotal. Detta hade kunnat vara en Comix Nostra-publikation eller ett Mammut Special-album – om det hade varit svenskt.

Albumet genomsyras av naiv sjuttiotalsfilosofi – sådan där som är maskerad till ”fantasi”. Grävskoporna som är som skräcködlor? Kapitalisten som är tjock och röker cigarr? Motorvägarna som ligger på varandra i flera plan och trafikeras av lastbilar som det står ”köp” på? Hur kul, konstruktivt eller meningsfullt är det? Som litteratur? Som satir? Som propaganda? Inte som någotdera! Det här är som en mix av socialistiska Fria serier, HasseåTage-miljöflum och en nypa samhällskritik à la Caza och Mœbius. Det luktar lika fräscht som att träda in i ett sjuttiotalsmuseum. Kanske förstärks den känslan ytterligare av att vi har att göra med en pantomimserie? I och för sig var ju allt det sjuttiotalistiska vänstertänket ordrikt. Men man läser kanske in mer sådant i en serie som inte kan svara för sig? Mer än man skulle gjort om Tor Ærlig försett historien med en dialog eller andra klargörande texter som förankrade den mer i vår moderna tid?

När man kollar upp honom så visar han sig vara född 1965. Han borde med andra ord ha ungefär samma referenser som jag (född 1967)! Tor Ærlig är en pseudonym, egentligen heter han Tor Erling Naas. Han är ordentligt etablerad i Norge. Har varit med både i kommersiella och i mer independentbetonade sammanhang.

Hur tecknar då Tor Ærlig? Den stil han valt att använda i det här albumet ser mer ut som stilen i politiska satirserier än i berättande fullängdsalbum. Om (exempelvis) Mœbius, Caza, Crumb eller Franquin hade tecknat det här albumet istället så hade man nog trots allt kunnat älska det. Men en så här begränsad, lite skissartad och anonym stil vill man nog hellre avnjuta i mindre portioner. Kanske hade det funkat bättre om den här serien haft textplattor och bubblor med riktigt briljanta formuleringar? Lite poesi kanske?

Annars är själva idén helt okej! Att göra en berättelse om ett flerfamiljshus där man skildrar de olika människornas liv i de olika lägenheterna, ömsom parallellt ömsom sammanvävt. Bland annat har Eisner gjort ett album med ett liknande upplägg.

Eftersom seriesidans rutsystem liknar fönsterrutorna på en husvägg etableras även läsmöjligheter med postmodernistiska metanivåer … Smaskens! Den yttersta av dessa nivåer genererar ofrånkomligen radikala och relevanta frågor. Är vi alla seriefigurer? Är det Gud som är den störste serietecknaren? När är vi skissade? När är vi tuschade? Vem läser den stora serieboken om våra liv? Vem skrev manuset?

Sida ur Hele greia av Tor Ærlig.