Katten & Ekorren på Sommarön

Simma lugnt! Vänskap – inte alltid det lättaste, men nästan nödvändigt.

Loka Kanarp, tidigare antagligen mest känd för sina feministiska kvinnohistoriska serier, har enligt uppgift försökt uppfinna en för henne ny stil i den här boken, och jag tycker hon har lyckats bra. Inte för att hon egentligen behövde förnya sig, hennes ”gamla” stilar duger gott vad mig anbelangar. Oavsett vilket är det roligt att se hennes känsliga blyertsstreck och pastelliga kulörer i väl sammanhållen färgskala med mycket gult/beige, turkost/grönt och rosa/bleklila, ytterligare förstärkta av akvarelliga strukturer. Den behagliga mjukheten i teckningsstilen minner om sextio- och sjuttiotalens barnböcker, exempelvis Richard Scarrys myllriga fabeldjursvärldar eller Gunilla Woldes enklare, mer handfasta vardagsbetraktelser. Även historiemässigt kan man finna en mix av det fantastiska och det vardagliga när den gryende vänskapen mellan Katten och Ekorren växer, utmanas, och befästs – på beprövat men funktionellt barnkulturmanér.

Figurernas kroppsspråk är lite tveksamt klumpigt här och där, dock inte alls så det omöjliggör läsandet. Det kan vara så att det dröjande, stilla draget i bilderna är fullt medvetet. Serieberättandet flyter utan hinder, konventionellt rutiga partier interfolieras med stora dekorativa helsidor eller uppslag. Tempot känns naturligt och väl avpassat till historien.

Sammantaget en stabil start för Rabén & Sjögrens nya ambitiösa barnseriesatsning. Något konventionell och försiktig, men framförallt ett hedervärt initiativ i gediget utförande.