Generic filters
Exact matches only

Fakta

Klas Katt blir deprimerad Klas Katt blir deprimerad
Av: Författare: Gunnar Lundkvist
Tecknare: Gunnar Lundkvist
Omfång: 94
Format: inbunden
Utgivare: Kartago Förlag
Utgivningsår: 2014
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 978-91-75150-57-4
Betyg:

Klas Katt blir deprimerad

Böcker

Med knivskarp skärpa i bilder och dialog skildras den grå vardagens leda och hopplöshet i Gunnar Lundqvists ”Klas Katt blir deprimerad”.

Detta är den senaste av poeten och serietecknaren Gunnar Lundqvists böcker om Klas Katt som släpptes i oktober 2014. Den första boken om Klas Katt kom ut redan 1979.

I ”Klas Katt blir deprimerad” finns det inget ljus i tunneln, inte ens ett framrusande tåg som kan göra slut på allt existentiellt lidande och elände. Karaktärerna är djur tecknade i en lite naivistisk men konsekvent stil och serierutorna är mättade med svärta.

Även om boken heter ”Klas Katt blir deprimerad” tycker jag att det är Olle Ångest som är huvudkaraktär. Olle ser Klas som sin bästa vän, men det är tveksamt om Klas känner detsamma för Olle. Olle är socialbidragstagare men drömmer om att bli författare. Han bor med sin fru Ulla Migrän och sin far Sture som rymt från mentalsjukhuset. Det tär på deras äktenskap och Ulla bestämmer sig för att lämna Olle. Då dyker Olles okända son Åke upp, men Olle är utbränd och orkar inte bry sig. Åke går utan att säga adjö.

Med den fåordiga men träffsäkra dialogen frilägger Lundqvist tragiska livsöden som aldrig möts. Var och en pratar om sitt och möts aldrig i en förståelse för den andre. Deras liv är kantade av ensamhet och den sortens små vardagliga olyckor som långsamt förtär livsenergin hos de som drabbas. Första gången jag läste ”Klas Katt blir deprimerad” tyckte jag att de tragiska situationerna i boken var så fruktansvärt tragiska att de blev komiska när de staplas ovanpå varandra.

När jag nu har jag läst om boken både en och två gånger jag tycker inte längre att den är komisk, bara tragisk. Kanske är det för att jag känner personer som befinner sig i situationer liknande de som beskrivs i boken. De har utförsäkrats och är nu Arbetsförmedlingens livegna, deras tillvaro är allt annat än komisk. På något sätt känns den här boken som ett avsked för Klas Katt och Olle Ångest, för hur går man vidare när ”allt är för sent”?