Kryp

Har Charles Burns börjat originalpublicera sina serier på norska? Nej, det är inte Burns som ligger bakom det här skräckseriealbumet, även om den norske kreatören Kristian Hammerstad har lagt sig till med en teckningsstil mycket nära honom. Med tjocka, eleganta svarta streck och mustig skraffering i Burns säregna stil förs tankarna direkt till ”Black Hole” och Charles Burns andra serier, vilket också förstärks av den platta färgläggningen och den låsta sidlayouten med nio likstora serierutor per sida. Men även om serien ”Kryp” vid första anblicken bara ser ut som en småtafflig Burns-imitation, går det inte att komma ifrån att Kristian Hammerstad är en duktig tecknare som förvaltar teckningsstilen väl, det är onekligen snyggt och tilldragande.

”Kryp” består av tre korta, fristående avsnitt löst sammankopplade av en enkel ramberättelse kring forna skolkamrater som diskuterar minnen från skoltiden inför ett reunion-party. Alla de tre små historierna använder klassisk skräck- och science-fiction-rekvisita med övernaturligheter, rymdvarelser och monster. Berättelserna utgör enkel underhållning i klassiskt skräckmanér. Karaktärerna saknar antingen egentliga egenskaper eller också är de baserade på de gamla vanliga college-stereotyperna. Historierna är raka och simpla och bjuder på få överraskningar. Men dessa brister – i den mån de ens är det – är föga förvånande för en enkel skräckserie i denna klassiska stil, och spelar heller inte särskilt stor roll. Seriealbumet ger fortfarande trevlig läsning för stunden och de lättsmälta små skräckhistorierna är trots allt rätt underhållande. Och även om man väljer att se albumets estetik som resultatet av en simpel imitation av en större seriekonstnär, behöver man inte störa sig särskilt mycket på det. De eleganta teckningarna och deras välkomponerade färger bidrar trots allt med rätt atmosfär till historierna. Det är på så sätt en snygg och välgjord serie.