avatar
Lokal dimma

Lokal dimma omslag

När jag läser fabelserierna i ”Lokal dimma” får jag känslan av att Eva Björkstrand är en konstnär fylld av infall. Albumets innehåll består till stor del av serier och illustrationer som mest känns som resultatet av spontant verkställda tokiga idéer utan särskilt mycket substans. Säkerligen kan man tolka in olika budskap och djupare meningar i serierna och jag har naturligtvis ingen aning om Björkstrands konstnärliga ambitioner – som kanske bara råkar gå mig över huvudet – men för mig framstår en serie om minimala ninjaliknande varelser som med gevär siktar på en padda, en blomma och en spindel inte som nåt annat än ett substanslöst tokigt infall.

Därmed inte sagt att det är något negativt. Albumet är ofta roande. Exempelvis amuseras jag av grisen med ett gränslöst självförtroende och noll självinsikt, en kul figur som återkommer flera gånger i albumet. Likaså är de absurda enrutingarna med rubriken ”Offrets sista ord” mycket roliga med sin lätt brutala humor. Utöver detta kan man inte neka till att de miljöer Björkstrand presenterar är intressanta. Bakom de mjuka och till synes rätt menlösa fabeldjurskaraktärerna döljer sig mörka bakgrunder och en surrealistisk värld som bjuder på överraskningar. Det är mystiskt, suggestivt och fantasieggande. Men mest kul.

[Ursprungligen publicerad på Seriefrämjandets webbplats i september 2011.]

Erik Sundblom

Comments are closed.