Nosebleed Studio Swedish Manga Anthology

Alla ni som har vänner som inte kommer ifrån Sverige har säkert fått frågan ”Vad är riktigt svenskt?”. Har ni fått den frågan så kan ni säkert, liksom tecknarna i Nosebleeds antologi, tala om att fast vi alla vet vad som är ursvenskt så är det ingen en lätt fråga att besvara. Studiomedlemmarna har dock, var och en på sitt sätt, besvarat den frågan och lånat ut sin åsikt om vad som är svenskt för dem.

Nosebleed Studio har den här gången gjort en antologi som behandlar temat Sverige och dess högtider. Det är tydligt att studion har tänkt till på temat vad som verkligen kan beskriva Sverige. Och eftersom det är tre väldigt skilda historier så finns det något för alla i verket. Precis som i alla antologier har varje tecknare haft ett begränsat utrymme att uttrycka sig på och man skall tänka på att detta är mer en smakbit som visar vad varje artist har att erbjuda.

Natalia Batista har tagit sig an en av våra mest svenska och älskade högtider, Midsommar, och lagt den som bakgrund för händelserna i sin serie. Det finns en varnade ton för unga flickor i seriens diskurs, att inte bli lockade att ge sig in i omständigheter som de kanske inte är mogna att ta sig an bara för att de vill känna sig vuxna. Hade det varit en längre serie hade jag hoppats på att få veta mer om Julias vän Kristoffer, eftersom han trots sin fåordighet verkar vara en intressant karaktär. Efter att ha läst klart serien skulle jag vilja få veta mer om hans inblandning. Han har känt Julia när de var yngre är det sagt, men han verkade inte bry sig om henne nu. Vilket får följande frågor att uppstå: vet han att hans vän inte går att lita på? Eller är det så att han inte är medveten om vad som utspelade sig rakt under näsan på honom? Han försvinner snabbt in för att festa med sina vänner, så det senare av de två antagandena är förmodligen det mest troliga. Charmen i en kort historia är att sådana frågor kan man vanligtvis inte få svar på. Man måste tänka till och spekulera själv. Hur som helst ger Kristoffer som karaktär en mersmak och man vill gärna veta mer om omständigheterna mellan honom och huvudkaraktären. Man vill som läsare gärna veta vad som hände sedan och det är alltid en komplimang för en skapare av en kort berättelse.

Joakim Waller har skrivet en mer allmän historia om en pojke och hans upplevelser i skolan. Serien har inte samma tydliga svenska tema som de andra två har, men den är underhållande och lättläst. Serien handlar om Leo och hans tankar en helt ”vanlig” skoldag. Den börjar med att klassen får reda på att de skall ha en vikarie. Leo tänker därefter smita men tas på bar gärning. Diskursen fortsätter sedan med att han blir ihopparad med Linnea, vilket gör honom extra nervös och disträ. Jag vill inte gå in alltför långt i handlingen, detta för att inte förstöra läsupplevelsen för någon potentiell läsare. Joakim har dock trovärdigt beskrivit sin protagonists osäkerhet och känslor. Att han har blandat in svensk historia i den presentation som Leo måste åta sig ger serien en lite mer diskret anknytning till det övergripande svenska temat.

Att jag har valt att vänta med Catarina Batistas serie till sist är inte bara för att den inte, som de andra två, läses som en traditionell manga. Utan för att av de tre serier som fanns i antologin så var det den som imponerade på mig allra mest. Den behandlar ett tema som inte bara är värt att ta upp utan också förtjänar att få uppmärksamhet utomlands. Den jakt som pågår på våra vargar är ett stort problem, och Catarina har på ett väldigt smart och tydligt sätt förklarat varför jakten på dessa djur är fel. Genom att göra vargen human visar hon att dess liv är lika mycket värt som ett mänskligt liv. Att ett liv, även en vargs liv, är värt att beskyddas. Det finns många människor som inte ser något fel i att jaga varg i Sverige idag trots att vargarna håller på att utrotas, och jag tror att detta är ett bra sätt att visa den generation som håller på att växa upp nu att vi måste se vargarna inte enbart som ett problem utan även som de levande majestätiska djur de i verkligheten är.

Men det är inte bara temat som gör intryck. Jag är även imponerad över den skillnad man som läsare kan se mellan hur fadern porträtteras, först när han sitter med sin familj vid frukostbordet och sedan när han är ute med jaktlaget. Man förstår genom tonen i serien att det är pojken Karl-Eriks livsåskådning som förändrats under historiens gång och att den nu inte längre är den samma. Det är egentligen inte fadern som har förändrats – han är precis som han alltid har varit. Ett respektingivande arbete med så få sidor till sitt förfogande. Karl-Eriks kval inför det moraliska dilemma han ställs inför är trovärdigt och empatiskt porträtterat och det snötäckta landskapet känns väldigt norrländskt. Av alla serierna i antologin är det den som på det mest träffsäkra sättet svarar på frågan vad som är riktigt svenskt, i alla fall för mig.