Rocky volym 5

Att göra strippserier är något av det svåraste som finns. Det är få serieskapare som klarar av konststycket att vara roliga på det begränsade utrymme som erbjuds. Därför är det extra roligt när någon klarar av det.

När »Rocky« kom tillhörde jag de läsare som skrattade allra högst. När Martin Kellerman sedan lade ner serien beundrade jag honom för hans mod att avsluta det hela medan han ännu var på toppen. När jag såg teaterpjäsen höll jag på att skratta mig fördärvad i salongen. Jag antar att man kunde kalla mig ett fan.

Sedan kom då serien tillbaka igen. Jag skrattade nu också, men inte riktigt lika mycket som tidigare. Helt plötsligt verkade Rocky/Martin ha fått ordning på sitt liv och ekonomi. Det är utan tvekan kul för honom, men inte alls lika kul för de läsare som (liksom undertecknad) tidigare skrattat åt hans misär. När serien kom handlade den om en bostadslös kille som blivit av med både jobb och flickvän i samma veva, det var lätt att känna sympati för honom och gapskratten låg nära till hands. Numera handlar serien om samma kille som utvecklats en hel del på de sex år som gått sedan serien startade, och numera tjänar gott om pengar. Det känns inte lika roligt att läsa om det.

Handlingen i den senaste samlingen kretsar som tidigare mestadels kring vänner, resor och relationer. En del nya saker händer förstås, Rocky köper en svindyr lägenhet och börjar sedan ifrågasätta sitt köp. Serien är som alltid uppbyggd kring dialogen. Kellerman använder sig ofta av samma bild med mycket små förändringar genom en hel stripp, ibland flera dagar i sträck. En del av stripparna ser i det närmaste identiska ut.

Den enda egentliga kritik jag har mot albumet som sådant gäller omslaget. Efter fyra album vars omslag byggt på samma konstruktion, kommer så ett femte som ser ut som ett småtöntigt skivomslag. Numera innehåller serien en hel del hiphop-referenser som allt som oftast går mig helt förbi, så det är mycket möjligt att omslaget är en hommage till någon av Kellermans hiphop-favoriter, men i mina ögon ser det mest bara konstigt ut.

Trots omslaget är »Rocky« fortfarande en bra serie som fortsätter att utvecklas, de riktigt stora garven finns kvar, men de kommer inte lika ofta som tidigare. Jag tror helt enkelt att Martin Kellerman numera mår för bra för att jag ska kunna skratta lika mycket åt honom.