avatar
Röde baronen nr 1–3

rode baronen 1 omslagrode baronen 2 omslagrode baronen 3 omslag

Cobolt förlag har nyligen gett ut en serie om tre album om den legendariske flygaren skriven av Pierre Veys och mycket förtjänstfullt målad av Carlos Puerta.

Röde baronen känner nog de flesta till. Om inte annat har nog de första hört namnet någon gång, även om det så bara är via referenser i Snobben. Verklighetens Röde baronen hette egentligen Manfred von Richthofen och var tysk jaktflygare under Första världskriget. En legend redan under sin livstid och en fruktad motståndare som till slut blev nedskjuten även han under oklara omständigheter. I tre år var han verksam, vilket inte är illa med tanke på att den förväntade livslängden för en tysk pilot var cirka tre veckor.

Det är svårt att inte dra paralleller till DC Comics flygarserie Enemy Ace av Robert Kanigher och Joe Kubert, där Röde baronen helt klart tjänat som förebild för huvudpersonen Hans von Hammer. Men där Hans von Hammer är en dyster men ädel luftriddare framställs Manfred von Richthofen som en endimensionell och osympatisk person som tycks vara i besittning av en sorts sjätte sinne som gör det möjligt för honom att förutse motståndarens nästa drag. Det är under en konflikt på kadettskolan med gänget som omger prins Friedrich Karl av Preussen som Manfred först manifesterar denna förmåga – åtminstone tror han själv att han har övermänskliga krafter som ger honom en fördel i strid. För egen del tror jag att det är lika delar hänsynslöshet, snabbhet och hybris.

Pierre Veys har byggt upp trilogin efter ett förutsägbart mönster med tiden på krigsskolan i del ett, glansdagarna i del två och det slutliga fallet i del tre. Han gör dock försök att bryta det linjära berättandet genom att börja in media res och krydda anrättningen med återblickar och inblickar i Röde baronens tankevärld. Dock avslutas albumen alltid så pass abrupt att man tror att det fallit bort en sida. Detta gäller även för det sista albumet, där slutet känns otillfredsställande rumphugget.

Carlos Puerta använder skådespelare som förlagor för sina figurer . Här har Röde baronen baserats på Christian Bale.

Carlos Puerta använder skådespelare som förlagor för sina figurer . Här har Röde baronen baserats på Christian Bale.

Spanjoren Carlos Puertas målade bilder är den stora behållningen med dessa album. Hisnande vyer, detaljerade flygplan och realistisk anatomi är det som slår en inledningsvis, men även arkitekturen och naturbilderna är extremt snygga. Det känns nästan som att titta på kolorerade svartvita bilder; måhända är det rent av avsiktligt gjort för att skapa den rätta historiska stämningen. Något som är ställt utom allt tvivel är dock att Puertas arbetat med fotoförlagor, och det är inte direkt diskret gjort. Den unge Manfred bygger på skådespelaren Jude Laws (The Young Pope) utseende medan den äldre Manfred lånat utseendet från Christian Bale (Batman Begins). Ärkefienden prins Friedrich Karl av Preussen är modellerad efter Benedict Cumberbatch (Sherlock, Dr. Strange).

Sammanfattningsvis kan man säga att bilderna engagerar mer än historien och huvudpersonen. För den som är flygintresserad finns det dock mycket att titta på.

Intressanta fakta jag inte kände till innan var att ”den flygande cirkusen” var ett begrepp som myntades under Första världskriget för att beskriva de tyska jaktflygeskadrarna med sina mobila baser och färgglada plan. Det var högst avsiktligt som de engelska komikerna döpte sin TV-serie till Monty Python’s Flying Circus i slutet av 1960-talet, för att skapa en krigsreferens som kontrast till det enklare cirkusnamn som BBC ville pracka på dem.

Utdrag ur Röde baronen nr 1. Bild av Carlos Puerta.

Utdrag ur Röde baronen nr 1. Bild av Carlos Puerta.

David Haglund

Comments are closed.