Samurai nr 1/1988 & Brök nr 1/1988

samurai 1 1988 omslagOmslag till Brök! nr 1/1988 från Epix.

Schröderimperiet slår tillbaka! Efter att både Elixir och Maxx gått i graven är det inte utan att man blir glatt överraskad av att se Horst Schröder replikera med ytterligare två nya titlar på marknaden. Gemensamt för dem är att de är betydligt billigare än förlagets övriga produkter och följaktligen klart mer konkurrenskraftiga.

Samurai är en svensk version av den tidning som i USA ges ut av förlaget First Comics under namnet Lone Wolf and Cub. I kölvattnet efter Frank Millers Japan-inspirerade och synnerligen uppskattade ”Ronin” har ”den äkta varan” blivit något av en trend i dagens serie-USA, och ”Lone Wolf…” är bara en av många japanska serier på tapeten. Stor del i just den här seriens framgångar i USA har säkert nämnde Millers kraftfulla omslagsteckning, samt det faktum att samme Miller har pekat på ”Kozure okame”, som serien heter i original, som en av sina stora inspirationskällor.

Kazuo Koike (text) och Goseki Kojima (bild) heter männen bakom ”Kozure okame”, som enligt Horsts förord är ett mastodontverk på sammanlagt över 9 000 sidor. I detta första, 86-sidiga avsnitt hinner det egentligen inte hända speciellt mycket. Däremot flyter det desto mer våld, när hjälten ltto Ogami, en gång Shoguns officielle skarprättare, med svärdet i hand och med sin mycket unge son under armen söker återupprätta sin klans förlorade heder. Tecknade i Kojimas ofta löst expressionistiska stil gör våldsscenerna visserligen knappast samma intryck som de hade gjort i en mer handfast tecknad serie, men att texten ”Rek ej till läsare under 15 år” är motiverad tror jag de flesta är beredda att skriva under på. Vissa hävdar kanske att en sådan etikett lockar till sig fler unga läsare än den avskräcker, men hur det verkligen är med den saken lär vi aldrig få veta. Däremot är jag lite kritisk mot att Horst, vars alla andra titlar är runt A4, valt att göra just den här tidningen i serietidningsformat. I magasinsformat hade den mer eller mindre automatiskt fått status som ”vuxenserietidning”; nu ser den ut som vilken ungdomsserietidning som helst.

Men den verkliga plumpen i protokollet är att förlaget lyckats förskjuta serien med en sida, vilket får förödande konsekvenser då många rutor sträcker sig över ett helt uppslag. Detta är olyckligt speciell med tanke på att serien med sitt myller av japanska namn och sina i stort sett identiska figurer är tillräckligt svår att hänga med i ändå…

För den som ändå besitter den koncentration som krävs är det här en serie som fascinerar, som det är lätt att ryckas med i. Men samtidigt är det svårt att komma den riktigt in på livet, förmodligen för att den är så starkt präglad av en berättartradition och en livssyn som känns väldigt avlägsen.

Om Brök! finns kanske inte fullt lika mycket att säga. Till utförandet påminner den mycket om den tragiskt bortgångna Elixir, förutom att den är klart mer blygsam, i antal sidor räknat. Innehållsmässigt är tidningen helt och hållet inriktad på skämtserier, ofta hämtade från den Gotlib-redigerade och mycket framgångsrika franska vuxenserietidningen Fluide Glacial. Flertalet av tecknarna som hämtats därifrån är redan välkända från bland annat Epix, såsom Edika, Gotlib, Binet och Lelong. Jacovitti, Hunt Emerson och den obetalbare Peter Bagge är också välbekanta – och uppskattade – namn för dem som följt Horsts tidningar. Dessa tecknare varvas med mindre kända talanger i en salig blandning där Joakim Lindengrens ensida är grädden på moset.

Det ovanIigt sansade sidantalet (44) har gjort det möjligt för Horst och c:o att göra en tidning som inte bara är billigare än förlagets övriga produkter, utan också är kvalitetsmässigt jämnare än vad t ex Elixir var. Om det är tillräckligt för att ge Brök! ett långt och lyckIigt Iiv återstår att se…

[Recensionen publicerades ursprungligen i Bild & Bubbla nr 87 (2/1988) och återges med skribentens tillstånd.]

sefwebb

Comments are closed.