avatar
Unbeatable Squirrel Girl Vol. 2: Squirrel You Know It’s True

the-unbeatable-squirrel-girl-2

Squirrel Girl har blivit något av en kultfigur, en superhjältinna med ekorrsvans och förmågan att kunna prata med ekorrar. Det verkar vara ett stående skämt bland författarna på Marvel Comics att låta henne möta tungviktiga superskurkar som Dr. Doom, Fing Fang Foom och Thanos – för att sedan besegra dem, trots avsaknaden av ”tunga” superkrafter.

Squirrel Girl gjorde sin debut 1991 och gjorde därefter sporadiska gästspel i andras titlar för att slutligen få sin egen tidning 2014. Det är från nummer 5–8 av tidningen The Unbeatable Squirrel Girl som huvudhistorien i denna samlingsvolym är hämtad. Det här var min första bekantskap med figuren och serien, och jag får erkänna att det ger mersmak. Det är fånigt, mer fånigt än vanligt inom en genre där folk bär underkläderna utanpå kläderna, men det är fånigt på ett bra sätt. Tänk Deadpool eller Justice League av Giffen och DeMatteis.

Det finns så mycket som är roligt och finurligt med den här serien och den här utgåvan. Vi kan ju börja med titeln Squirrel You Know It’s True, en blinkning till låten Girl You Know It’s True av de ökända mimartisterna Milli Vanilli. Innanför pärmarna får vi förutom serien ta del av Squirrel Girls chatthistorik när hon munhuggs med Iron Man, Deadpool, Galactus och en ekorre. Marvel har även återtryckt läsarbreven, som även de är fånigt charmiga, ofta med läsarbilder på ekorrar. I princip varje seriesida har också ett ironiskt ”kommentatorspår” i sidfoten, något som inledningsvis är superfestligt men blir något tröttsamt i längden.

Det som gör att detta inte är någon helgjuten seriebok för mig är inkluderingen av några kortare serier från spridda gästspel. Det blir en konflikt mellan de olika stilarna och ärligt talat funkar inte figuren särskilt bra när realistiska tecknare ger sig på den.

David Haglund

Comments are closed.