Liket och soffan

Det så kallade mangamålet – där en mangaexpert först fälldes för innehav av tecknad barnpornografi i tingsrätten 2010 och till största delen sedan friades i hovrätten 2012 – skapade en stor osäkerhet bland svenska serieskapare beträffande gränsdragningen mellan konst och barnpornografi. Mangaexperten frikändes från innehav i de fall där figurerna kunde klassas som ”fantasifigurer”, men fälldes för innehav av en enda bild med motiveringen att den var alltför realistiskt tecknad.

Det är därför strongt av Epix våga publicera den Liket och soffan av den mexikanske serieskaparen Tony Sandoval, en berättelse om två tonåringars sommarlov och den första förälskelsen. Det här är alls ingen porrnovell, men det finns inslag av nakenhet och personer under 18 år som ägnar sig åt sexuella aktiviteter. Enligt lagens bokstav torde detta kunna klassas som barnpornografi.

Epix smala lycka är att Sandoval tecknar i en stil som inte direkt kan betecknas som realistisk, med oproportionellt stora huvuden i skämtseriestil och små, spinkiga kroppar. Alltså fantasifigurer av obestämbar ålder. Och därmed troligtvis inte åtalbara.

Nu är det ändå grovt missvisande att bara betona den sexuella aspekten av Liket och soffan, även om den ändå finns närvarande i form av en underliggande spänning mellan Polo och den mystiska gothtjejen Sophie som semestrar några veckor på orten. Det vilar också en skräckstämning över berättelsen. Är Sophie vampyr? Är den mystiske grannen egentligen en varulv? Och vad ska de göra med liket de hittar på heden?

Det här är en berättelse om kärlek och att vara i gränslandet mellan barn och vuxen – men också om ondska som en följd av barnslig grymhet och oaktsamhet. Berättandet är både tydligt och poetiskt på en och samma gång. Teckningsstilen är enkel men förmedlar ändå nyanser och känslor på ett mycket effektivt (och kanske ibland även överdrivet) sätt. Och färgläggningen är alldeles fantastisk.