Jordens medelpunkt

Det senaste projektet för dubbelt Urhundenbelönade Anneli Furmark är en trilogi av serieromaner där naturen tar stor plats och även blir en slags medspelare i historierna. Den första delen hette ”Fiskarna i havet” och kom ut 2010 med fina recensioner som följd. ”Jordens medelpunkt” är den andra boken i denna trilogi, och helt fristående från den första, utan några som helst gemensamma karaktärer eller miljöer. Bohuslänskusten i ”Fiskarna i havet” har nu ersatts av karg isländsk natur och denna gång spinner berättelsen kring en sextonårig kille, hans mamma och hennes nya man, som är på semester på Island där de varvar natursköna utflykter med att handskas med sina egna relationsproblem då fogarna i den konstruerade familjen knakar. Tonårskillen har svårt för mammas nya man – Toralf, som har taget namn och är djupt fascinerad av asatro och isländsk natur – och Toralfs lite tafatta försök att bättra på deras relation går inget vidare.

Som vanligt berättar Furmark med fantastisk känsla för sina karaktärer och hon lyfter därigenom denna till synes rätt alldagliga berättelse till något genuint intressant och berörande med sitt vackra skildrande av människor och deras känsloliv. Läsaren får följa både den grubblande tonårskillens och den oroliga moderns funderingar och tankegångar och Furmark arbetar fram ett mångfacetterat djup till karaktärerna som börjar känns verkliga och blir intressanta att följa. Albumet börjar lite trögt och är verkligen inget som fängslar från första sidan, men i takt med att man som läsare får känslan av att man på allvar kommer nära berättelsens karaktärer – samtidigt som de möter problem och har det besvärligt – blir albumet allt mer fängslande och svårt att lägga åt sidan.

Anneli Furmark är en skicklig berättare som lugnt och behagligt målar fram en mustig atmosfär till sin serieberättelse. Miljöerna är skissartat men skickligt framställda och den mjukt dova färgläggningen gör att naturen känns suggestiv och subtilt fantasieggande. Det hela harmonierar mycket väl med det lågmält känslosamma historieberättandet och de emotionella stämningar som Furmark skapar. ”Jordens medelpunkt” blir således en medryckande och berörande läsupplevelse som lämnar avtryck i mig som läsare.

I slutet av albumet kommer en rätt plötslig utveckling av historien, då det dämpade berättandet för en stund övergår till något mer dramatiskt. Det är litet genrebyte som nästan är av ”Million dollar baby”-kaliber, då Furmark oförberett kastar läsaren från sina lugna karaktärsskildringar i behagliga miljöer, till vad som närmast är ett överlevnadsdrama. De fint utmejslade karaktärerna är dock fortfarande desamma och serien fortsätter vara berörande även då det stillsamma blandas upp med spänning.

Slutet är oväntat och följs av en väldigt finstämd epilog, som markerar avslutningen på en serieroman som började lite trögt, men som därefter bjöd på en konstant emotionell upptrappning och som till slut lyckades bli en gripande historia och ett riktigt fint stycke seriehantverk. Anneli Furmark visar återigen vilken duktig serieberättare hon är.