Seriefrämjandet
Bild & Bubbla nr 123 (B&B nr 2/1995)

bob123omslagFinns att köpa i serieaffären.se

Innehållsförteckning

  1. : : Charlie Chaplin och seriekrisen s 3

    Pacta sunt servanda är latin och betyder »avtal skola hållas«. Jag tänker därför inleda med att berätta om en bild av Charlie Chaplin. När svartlistningen i Hollywood rasade som värst - 1947 och framåt - kastades Charlie Chaplin ut ut USA på grund av att han var brittisk medborgare. Det ansågs oamerikanskt att Chaplin trots nästan SO år i USA aldrig hade blivit amerikansk medborgare. Han beskylldes för att vara kommunist och egentligen vara judisk invandrare från 'Centraleuropa! Den kände amerikanske fotografen Richard Avedon fotograferade Chaplin på kajen just innan den store komikern skulle gå ombord, en resa som skulle sluta i exil i Schweiz. Chaplin kunde inte låta bli en avskedsgest, han lät sina fingrar forma två djävulshorn och anlade vad som kan tolkas som ett diaboliskt leende. Som den djävul han var, fick Chaplin det sista skrattet. Amerikanerna hade försökt att frysa hans tillgångar, men hans hustru Dona var, som dotter till den store dramatiken Eugene O'Neill, ännu amerikansk medborgare. Hon återvände till USA och mycket diskret tömde hon familjens bankfack och sålde huset i Los Angeles. Medan svartlistningens påhejare idag är döda och bortglömda, lever Chaplin kvar. Han var i exil i 20 år, och erkändes först av USA när han adlats till sir Charlie Chaplin och fick en heders-Oscar 1971. Jag skriver allt det här tör att jag tick se en pressvisning av Richard Avedons bilder på the National Portrait Gallery, en av mina favoritplatser i London. Visningen var bara öppen tör journalister och jag lovade att skriva om den. Vilket jag nu gjort. Bilden, av Charlie Chaplin som djävulen får mig, av två skäl, att tänka på dagens svenska seriemarknad. Dels för att dagens seriemarknad påminner mig om början av 70-talet när Chaplin var en seriefigur från sa· liga Williams, dels tör. att om ingenting görs så går allting åt helvete. På 80-talet hade vi, tack vare seriestödet från Statens kulturråd, en betydligt större seriemarknad. Två livaktiga förlag, Epix och Taga, stod för den nödvändiga förnyelsen. Sedan har Taga sålt sig och VI har idag en minskad utgivning från Epix. Semic Press grävde guld med Serie- Paraden. »Modesty Blaise« bar upp Agent X9, Atlantic visade att intelligenta skämtserier för vuxna sålde med Larson!. Kalle Anka & C:o sålde 200 000 ex varje vecka. I dag har vi vikande upplagesiffror. Resultatet av denna kris är en allt mer krympande marknad. Marginalerna är så små att få eller ingen vågar ta några risker. Få serier kan ensamma bära upp en hel tidning och såväl Serie-Paraden som Agent X9 och Kalle Anka & C:o visar nedåtgående upplagekurvor. Semic Press tycks inte vilja vara ett serieförlag. Det experimenteras hela tiden med andra typer av tidningar, som sällan lyckas slå. Semic Press' satsning på en modern, svensk Fantomen i färg i kombination med en dyr annonskampanj gav inte någon ökad upplaga. Atlantic/Tago tvingades sälja sig för att få distribution. Distributören Tidsam vägrar att släppa in några nya titlar från Atlantic eller Epix på marknaden. Svensk Mediadistribution är inget alternativ. Tidsam har så gott som monopol. Det finns en hel radda amerikanska serier som inte kommer att få den kommersiella framgång som de kunde ha fått i Sverige eftersom ingen är villig att satsa på dem. Försöken med att ta fram nya svenska seriefigurer måste intensifieras. Två serieförlag, Alvglans och Optimal Press, drivs som sidoverksamheter. Kort sagt: seriebranschen befinner sig i en ordentlig kris. Få eller ,ingen verkar .göra någonting könkret. Alla väntar på undret medan en' undersökning visar, killarnas veckopeng istället går till ishockeybilder. Problemet är bara att om inget . görs, så kommer vi snart inte att ha några serier att läsa på svenska. Om inte upplagesiffrorna för Semic Press och Serieförlaget vänder i höjden; om inte Tidsam släpper in flera serietidningar, om inte pengar satsas på framtagande av nya serier kan tillbakagången inte vändas. Historien har gett den brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes rätt. Franklin D Roosevelt spenderade USA ut ur depressionen. Att spara sig ur krisen är ingen ide. Bonnier Carlsen har insett detta och höjt försäljningspriserna rejält på mindre ekonomiskt lönsamma seriealbum. Bibliotek,och fans köper dem· ändå. Den nyutnämnda utgivningschefen Karin Nilsson utstrålar en viss optimism när det gäller framtiden och jag hoppas att förlaget är villigt att satsa i den utsträckning som skulle behövas. Hela årskullar från serietecknarskolan i Hofors genomgår en yrkesutbildning där det bästa de kan hoppas på är att få bra recensioner i avigserie spalten. Några svenska serietidningar kommer inte att publicera dem. Dagspressen vill, med ett fåtal undantag, bara köpa billiga serier som slängs in hipp som happ. För sysselsättningens skull borde AMS starta en serietidning. Serier blir som poesi, de görs för byrålådan. För det finns massor av begåvningar som skickar in bidrag till serietävlingar. Frågan är om det finns några serier att skriva om ifall inte något drastiskt händer. Vi kan, till skillnad från Chaplin, inte fly till Schweiz. Följande tänkvärda citat från Susan Faludi fanns i Expressen: »Det skrämmer mig att man fortfarande tror att det skall finnas en kall, objektiv journalistik, att någon över huvud taget tror att den existerar. Om man inte skaffar sig en egen uppfattning är man ju bara en robot. Därför ägnar vi större delen detta nummer till seriernas kris. Allt är inte bara elände. Riksdagen har beslutat att tillåta parallellimport av CD-skivor och CD-ROM även i framtiden. Jag vill inte vara skrytsam, men jag, bidrog något till beslutet. Det lönar sig att bedriva lobbying. Efter att jag studerat i Portland, Oregan, 1977-78 blev min före detta lärare i historia delstatssenator i Oregon. Så det är extra roligt att sadga församling gjort Carl Barks till hedersmedborgare i Oregon. Till sist vill jag gratulera Ingemar Bengtsson och Mikael Tegebjer, Sture Hegerfors och Daniel von Sydow till de priser de erhållit (se sid 5). Ni är värda dem.

  2. : : Nyheter s 4–17

  3. : : Fem favoriter från föra året s 18–19

    bob123s18

    Letar du efter nya bra serier? Här är Bild&bubblas årliga tips från tidningens skribenter och seriefrämjandets funktionärer om fem serier som glade dem under 1994

  4. : : Finns det en framtid för seriemediet? s 20–39

    bob123s20

    Paneldebatt med sex branschkunniga. Daniel Atterbom om branschen. Gunnar Krantz om dagens serier.

  5. : : Right Said Fred s 40

    bob123s40

    Om den unge David Lasky.

  6. : : Svindel med Sangrid s 41

    bob123s41

    Internet och incest

  7. : : »Träsket« s 42–44

    bob123s42

    Marie Henrriksson om en »tjejserie«

  8. : : Krantz s 45

    bob123s45

    Gunnar Krantz känner sig allt annat än » Nollad«.

  9. : : 50 år som serieskapare s 46–53

    bob123s46

    Olof Siverbo skildrar 70:årige Rune Andréassons liv. Plus Bamse-red Jan Magnusson

  10. : : oHlala paja s 54–55

    bob123s54

    Om serier i Brasilien.

  11. : : Kontact s 56–57

  12. : : Tyckt och tryckt s 58

    bob123s58

    Om översättningsmissar.

  13. : : Fredrik i nya världen s 59–60

    bob123s59

    Nya kränkningar från skåne.

  14. : : Recensioner s 61–63

  15. : : Avigserier s 64–65

    Johannes, Jocke. Janetta och fanzin.

  16. : : Omläsning s 66

    bob123s66

    David Liljemark om »spara och slösa«.

Bild & Bubbla

Comments are closed.