Seriefrämjandet hade den 1 augusti 257 medlemmar. De flesta är bosatta i Stockholmsregionen, men i övrigt är de spridda från Kiruna till Trelleborg. Det finns vidare medlemmar i Finland, Norge och Danmark.
Medlemmarnas avgifter användes huvudsakligen till att bekosta utgivningen av THUD. Tidningen kostar nu ca 1000:- per nummer i framställning och distributionskostnader.
Seriefrämjandet har haft en mindre programverksamhet, som av naturliga skäl hittills varit förlagd till Stockholm. Denna verksamhet har bestått av programkvällar (två per termin), som huvudsakligen bekostats av deltagarna. Viss subventionering ur föreningens kassa har dock skett enligt styrelsebeslut. Detta förfarande har medfört att medlemmar bosatta i Stockholmsregionen blivit en gynnad medlemsgrupp.
Emellertid har det ända sedan starten i december år 1968 varit vår avsikt att få till stånd lokalföreningar inom Seriefrämjandet. Och nu är det på gång. I somras sammankallade Svante Kjellberg de 21 seriefrämjare som bor i Uppsala till ett möte. Resultatet blev att en interimstyrelse bildades. Den ska fungera tills en riktig styrelse är vald i demokratisk ordning vid ett utlyst årsmöte. Så här ser interimstyrelsen ut: Ordförande: Magnus Magnusson. Vice ordf: Arne Tengvald. Sekreterare: Svante Kjellberg. Övriga ledamöter: Anders Andersson och Sven-Erik Stenmark.
Alla seriefrämjare, som bor i Uppsala, blir automatiskt medlemmar i lokalavdelningen utan extra kostnad. Lokalavdelningen fungerar som ett komplement till den större »riksorganisationen», men för att den ska kunna bedriva lokal mötesverksamhet har »riks»-styrelsen ställt i utsikt att en viss del av Uppsala-bornas inbetalda medlemsavgifter ska gå till lokalavdelningens kassa. Beslut är dock ännu inte fattat.
Närmast på programmet står programkvällar liknande dem som arrangerats i Stockholm med föredrag, filmer, intervjuer av serietecknare, etc.
Vi hoppas att fler lokalföreningar uppstår. För närvarande finns dock inga stadgar, som reglerar bildandet och lokalföreningens förhållande till riksförbundet. I väntan på dessa rekommenderar vi att minsta antal medlemmar bör vara 5. Lokalföreningen kan vidare utforma egna stadgar, men dessa bör inte strida mot riksförbundets stadgar vad gäller paragraf 1 och 2, som uttrycker Seriefrämjandets ideologi. För den lokala konstitutionen, dvs tillsättandet av styrelse, etc., bör man antaga tilläggsstadgar.
Uppsalaföreningen får bidraga med erfarenheter, som så småningom kanske kan resultera i att enhetliga stadgar för lokalföreningar antas på Seriefrämjandets årsmöte kommande vinter.
Att en lokalförening bildas innebär inte att dess medlemmar förlorar sin rösträtt i riksförbundet. Lokal- och riksorganisationen måste fungera järn sides med varandra, tills hela landet är uppdelat på lokala enheter.
Fördelarna med lokala föreningar är många. Seriefrämjare på samma ort lär känna varandra. Vissa städer och kommuner kan ge ganska så stora kommunala bidrag till lokal verksamhet. Medlemsvärvningen till Seriefrämjandet kan bli mera direkt och ge bättre resultat. Genom aktivering på lokalplanet kan de enskilda medlemmarna ute i landsorten påverka Seriefrämjandets politik och verksamhet liksom utformningen av THUD. På lång sikt kommer allt detta att göra Seriefrämjandet till en stor och stark organisation och som en smärre bieffekt kan man kanske få bort Stockholms-dominansen i ledningen.
I följande orter skulle man utan vidare kunna bilda lokala seriefrämjanden: Centrala Stockholm och vissa förorter, Göteborg, Malmö, Lund, Linköping, Umeå. Som synes är det till universitetsstäderna som medlemmarna är koncentrerade.
Det är inte någon tillfällighet, antalet studenter bland medlemmarna är stort. Uppsala Seriefrämjande manar till efterföljd.
Alltså!
