Tyngdpunkten hos publiken för serietidningar är 5–14 år.
Populationen inom dessa åldersgrupper kommer under 1970-talet att öka med 10 %. Från 1 095 milj till 1 202 milj.
Detta får emellertid betraktas som en bruttopopulation eftersom siffrorna bygger på den relativt höga nativiteten under åren 1964–67. Sannolikt kommer kurvorna för de sista åren i diagrammen att vara mera utjämnade.
Speciellt för vissa grupper av serietidningar är också åldersgrupperna över 15 år betydelsefulla.
Äventyrsserier har en stor grupp läsare mellan 15–20 år och humorserier läses även av vuxna, helt oberoende av ålder. Eftersom den absoluta tyngdpunkten ligger mellan 5–14 år har vi emellertid här bortsett från de övriga åldersgrupperna.
Vi kan alltså konstatera att publikunderlaget för serietidningar under 70-talet kommer att öka, men det betyder inte att försäljningen automatiskt ökar i proportion därmed.
”Känd från TV” räcker inte
40-talet såg serietidningarna födas (bortsett från tjuvstarten med Musse Pigg 1937. 50-talet var den stora tillväxtens och kritikstormens årtionde.
60-talets utveckling var mest anpassad till TV:s genombrott förutom att ”de gamla märkena” hävdade sig mycket väl.
Utvecklingen på vägen mot 80-talet visavi TV fortsätter säkerligen. Den stora satsningen på barnprogram som nu sker i TV, innebär en avsevärd PR för enskilda serietidningstitlar.
Dubbleringen av TV-kanalerna kräver ökade inköp av utländska program av äventyrskaraktär, vilket blir en direkt fördel för serietidningsutgivningen.
Det vore dock fel att tro att serietidningarna bara kan vara epigoner till TV. Tidningarna måste ha ett egenvärde för att kunna fortsätta med acceptabel framgång efter en eventuell reklamknuff från TV i starten.
När TV blev ett verkligt massmedium i början på 60-talet, orsakade det en fullt märkbar minskning av serietidningsläsandet. Orsaken till det var, förutom nyhetens behag, att TV konkurrerade tidsmässigt med serietidningarna likaväl som med veckotidningarna. Denna konkurrens blir märkbar också nu, när TV2 sprids till allt större delar av svenska folket.
Kanske viktigast av allt: kravet på färg i serietidningarna, växer sig starkare allt eftersom färg-TV blir allt vanligare.
För och emot
Fyrfärg i serietidningar innebär att kostnaderna ökar, men troligen kan inte försäljningspriset öka i samma takt. Då finns det bara en utväg: att sälja flera exemplar av samma utgåva. Detta kan ske antingen genom att totalförsäljningen ökar eller att antalet utgåvor minskar med bibehållen eller troligen en något ökad totalförsäljning.
En sanering av serietidningsmarknaden måste nödtvunget komma till stånd. Denna skulle innebära att vi under nästa decennium får se färre titlar med färre men bättre utgåvor.
Mot en·stark ökning av totalförsäljningen (och det krävs en stark ökning för att kostnaderna proportionellt ska bli rimliga) talar tidskonkurrensen från TV och andra media, ökad fritidsverksamhet av olika slag samt minskande årskullar barn.
Man kan räkna med att försäljningen under 70-talet kommer att störas av den förväntade ökade fritidsrörligheten. Alla tecken tyder på att publiken i högre grad än nu ’”försvinner” till varma trakter under allt längre perioder, vilket alltså kommer att få en negativ inverkan på försäljningsutvecklingen.
För en ökning talar: ökad vuxenläsning av serietidningar och ökade ekonomiska resurser hos seriepubliken. Möjligen kan ytterligare ett skäl anföras: bättre serietidningar.
Innehållet i serietidningarna har förbättrats något under 60-talet, men förbättringarna har mestadels haft ytlig, teknisk karaktär. 70-talet kommer att kräva mer än så. Det kommer att kräva en förnyad berättarglädje.
Humor slår ut äventyr
Den ursprungliga betydelsen av comics eller funnies var utmärkande för serier i alla former fram till början på 30-talet, då äventyrsserierna eller de mera naturalistiska serierna började ta överhanden. Dessa bevarade sitt grepp i stort sett fram till mitten av 60-talet, då humorserierna började komma tillbaka.
Trenden går nu mot allt större efterfrågan på humorserier på bekostnad av äventyr, säkerligen en reaktion mot dagens påträngande realism bl a i TV och kvällstidningarna. Det finns skäl att tro att denna trend står sig en bra bit in på 70-talet.
