En författare söker sex personer

Detta är andra albumet om Giuseppe Bergman, och Manara fortsätter här sin uppgörelse med äventyrsgenren. Frågan är bara om han inte gapar över för mycket? Han trycker in så mycket olika uppslag och symbolik i sin historia att hälften vore nog, och jag skulle vara direkt oärlig om jag påstod att jag begrep mer än en tredjedel av det.

Bitvis är det dock mycket bra. Manara ger bland annat några rejäla slängar åt kvinnans traditionella roll i äventyrsserien, det vill säga lättklädd ögonfägnad som hela tiden råkar i knipor vilka hjälten kan rädda henne ur. Han passar också på att visa det orimliga i den gängse porträtteringen av etniska minoriteter och stereotyper, till exempel tyska långtradarchaufförer och latinska älskare. Som helhet ger det dock ett alltför splittrat intryck för att kunna vara godkänt.

Teckningarna tycker jag personligen är bättre än gängse Manara-standard, men det beror nog på att de här känns mer engagerade i berättandet än de gör i hans erotiska serier.