Martin Udd nr 2: Martin Udd går på en mina

Efter att ha läst det första albumet med Martin Udd var mina förväntningar på ”Martin Udd går på en mina” högt ställda.

Teckningsmässigt blir man inte besviken, det är vackra och rena bilder med en superb tuschning, precis som man förväntar sig av Ulf Jansson. Trots den realistiska stilen och den relativa detaljrikedomen känns teckningarna ändå mycket tydliga och strukturerade, något som starkt bidrar till flytet i läsningen.

Storyn håller samma tema som i det tidigare albumet och bjuder inte på några större överraskningar. Journalisten Martin Udds inblandning i ”stora skumma affärer” kombineras med en liten kärlekshistoria och det hela avrundas med ett tämligen lyckligt slut. Men historien känns ändå trevlig att läsa tack vare ett bra berättarflyt. Humormässigt håller tyvärr detta album en något lägre klass än föregångaren, några spridda skurar slapstick är allt som bjuds.

Klart är i varje fall att Martin Udd har potential att bli något av en svensk Tintin, åtminstone om herr Knutsson vågar låta betoningen ligga på ”komisk” i denna genre av komiska thrillers i serieform.