Samuraj volym 1: Krigarens väg
1 mars 2001 av Oskar Aspman Böcker»Krigarens väg« är en mäktig volym. Förhoppningsvis står ettan på ryggen för att denna mastiga serie nu kommer ut på svenska i komplett utförande, och att svenska läsare inte bara hittar utan även köper dessa volymer.
Den är inte bara mäktig som inledning till de resterande 8 400 sidorna, utan även för de innehållsrika efterorden. Varje kapitel har nämligen ett förklarande efterord som tar upp bakgrunden till seriernas händelser, och vilka seder och inbördes förhållanden som beskrivs. För den som liksom jag är förhållandevis oinsatt i det japanska feodalsamhället och dess enormt strikta hierarki, är »Krigarens väg« en bra vägledning in i det. Allt förklaras grundligt i efterorden och vi får dessutom en behändig ordlista i slutet.
Väldigt förenklat är varje kapitel en avslutad historia där någon först hamnar i trångmål för att sedan anställa Ensamvargen och hans son, vilka löser allt på ett ofta klurigt och alltid blodigt sätt. Det är inte få kroppsdelar som separeras från sina ägare på bokens omkring 160 sidor. Allt är tecknat i Goseki Kojimas karaktäristiska stil. Det ät inte alltid helt lätt att hålla reda på vilka svärd som tillhör vem bland alla penselstrecken, om det inte vore så att man hela tiden vet att Ensamvargen håller i det vinnande. Trots det fungerar bilderna mycket bra till Kazuo Koikes sparsmakade berättande. Att en av inspirationskällorna är Akira Kurosawas mästerliga samurajfilmer märks snabbt, men jag är inte den som klagar på det.
Likheterna historierna emellan får det dock snabbt att bli ganska repetitivt, så jag rekommenderar att man läser ett kapitel per kväll. Då hinner man dessutom smälta informationen som ges och man slipper tröttna halvvägs.
Historierna i »Krigarens väg« publiceras här för första gången på svenska, och bara det är en kulturgärning. Men den ligger snarare i att de publiceras än själva innehållet, för så bra är det inte.
Vad är egentligen vad, och vem vinner? Ur »Samuraj – Krigarens väg«.
