Donjon 2: Slagsmålskungen

Det vill sig inte för den unge Herbert, hertig av Vaucanson. Innan han utfört de tre hjältedåd som krävs för att han skall kunna dra Ödets svärd ur skidan är han totalt oduglig att utföra det väktarjobb han har fått på sin lott. Han får på skallen gång efter annan medan Donjons skatter försvinner i en oroväckande rask takt. Hans förstående arbetsgivare skickar därför iväg honom för att söka rätt på draken Marvin och hans mästare som förhoppningsvis skall lära honom ett och annat om stridandets konst så Herbert blir en riktig krigare. Skulle han utföra ett hjältedåd på vägen är det att betrakta som en ren bonus. Det blir inte direkt någon semestertripp för Herbert, men gissa om han får uppleva det ena halsbrytande äventyret efter det andra!

Joann Sfar och Lewis Trondheim fortsätter den episka berättelsen om Donjon, och det är en fartfylld historia de åstadkommit. I grunden en parodi på fantasygenren med en struktur lånad från det gamla rollspelet ”Dungeons & Dragons” (som också recensenten var hemfallen åt i det tidiga 80-talet) med slapstickhumorn som bärande ingridiens, men personerna är skildrade med överraskande värme och djup vilket gör att man som läsare engagerar sig i deras öden och bryr sig om hur det skall gå för dem. Det finns ett myller av intressanta och väl utmejslade bifigurer som vid upprepade genomläsningar ger ytterligare behållning av albumet. ”Donjon” är tecknad i en tilltalande spretig stil och har en fin (om än något mörk) färgläggning som bidrar till den sköna stämning som härskar i serien. Jag ser fram emot nästa album. Det här var riktigt bra!