Naruto 6–12

Det här är drygt ett års svensk utgivning av »Naruto«, historien (åtminstone för närvarande) om den tolvårige ninjan Naruto, hans vänner och fiender och hans mål att bli den största ninjan någonsin.

Vad händer då i de här volymerna?

I del 6 har den andra delen av medelninjaprovet precis inletts och i slutet av del 13 avslutas det tredje och sista delprovet, om än av yttre anledningar. Narutos kvarvarande klasskamrater får äntligen lite mer utrymme och får visa vad de kan, liksom ett antal ninjor från andra byar. (Jag börjar nästan tycka synd om Sakura, som är den enda som inte har någon häftig specialförmåga.) Samtidigt pågår den riktiga handlingen och den nuvarande huvudskurken Orochimaru presenteras. I volym 11 får Naruto dessutom en ny läromästare – den legendariske ninjan Jiraiya, som är den sorts person som med stolthet presenterar sig som ett »råsnusko«.

De som memorerat serien bättre kanske inte håller med, men det här kan vara några av de mest shōnen-stereotypa delarna av »Naruto«. Det är visserligen långt från »Dragonball Z«-nivå, men vi får långa dueller med folk som demonstrerar sina specialförmågor, långa monologer och tillbakablickar inför och under duellerna, folk som segrar (åtminstone moraliskt) genom ren viljestyrka eller genom att göra helt oväntade saker som de sedan förklarar i detalj och så vidare. »Naruto« har dock inte nått stadiet där detta blir enformigt – det finns som sagt en faktisk handling vid sidan av tränandet och duellerna.