Ankomsten

Shaun Tans bok ”Ankomsten” är en udda fågel: en ordlös serie som blandar saga och realism till en alldeles egen verklighet.

Ankomsten är den första bok av den australiensiske skaparen Shaun Tan som publiceras i Sverige, men det finns anledning att hoppas att det blir fler, för det här är på många sätt ett imponerande verk. Visuellt är berättelsen fantastisk. Tan är en tecknare utöver det vanliga, och att serien är helt ordlös gör teckningarna ännu starkare. I rätt händer är det ett oerhört kraftfullt grepp att välja bort den dimension som språket utgör. Plötsligt står och faller serien med skaparens förmåga att hantera det som är själva grunden i tecknade serier, nämligen det sekventiella berättandet; att bryta upp ett skeende i delar på ett sätt som får läsaren att förstå och följa handlingen. Inga frestande genvägar i form av förklarande textplattor eller informationsfyllda pratbubblor finns att fly till.

Detta grepp skapar gärna en mycket konkret handling, eftersom det är just handlingar och händelser som syns i bild. Paradoxalt nog är den textlösa serien sällsynt väl anpassad till ett mer fantasibetonat berättande. Utan möjlighet att uttrycka abstrakta begrepp och tankar får sagoinslagen en extra dimension av att inte förklaras. Shaun Tan utnyttjar detta alldeles utmärkt väl i ”Ankomsten”.

Handlingen är i grunden enkel. En man lämnar sitt land och sin familj för att hitta lyckan i ett främmande land. Attributen är hämtade från två separata håll. Det ena är en klassisk fantasy, med underliga djur och exotiska miljöer. Det andra är förra sekelskiftet. Mannen kommer från en värld där vedspisar och ångbåtar är tongivande till en värld som kombinerar förra sekelskiftets teknologiska nivå med fantasyns exotism. Med Tans känsliga gråskalor och skickliga, rytmiska berättarteknik går dessa världar alldeles utmärkt ihop. Underliga sagodjur och konstiga tecken gör mannens känsla av att vara främmande i ett nytt land visuellt påtaglig, samtidigt som vi som läsare känner igen oss och känner oss hemma redan från början.

Och kanske är det här jag saknar något. Kanske är det förlagets ord om att Tan ”… ofta berör sociala, politiska och historiska ämnen” som stör. För det här är i grunden en saga. Även om hälften av de tongivande attributen är hämtade från vår värld, är de ändå bara kulisser. Att emigranternas ankomst är hämtad från amerikanska Ellis Island och att soldaterna som härjar i en tillbakablick är inspirerade av första världskrigets marscherande arméer gör det inte till en historisk anspelning – för det är den sociala inlevelsen alltför grund. I stället tjänar sekelskifteskulisserna som en saga i sagan, som en uppsättning bilder vi kan relatera till, men som tagits ur verkligheten och gjorts till symboler för en tid som är så pass avlägsen att vi inte längre lever i den.

Jag kan inte hjälpa att jag saknar en problematiserande dimension i ”Ankomsten”. Nu får vi i stället en saga med en sagas dramaturgi och upplösning. En man med ett problem kämpar mot motgångar, löser dem och sedan slutar allt lyckligt. Det är inte det sämsta, men när man får så mycket av Shaun Tan önskar jag att vi fått ännu mer.