Værverk

Kulturgärning! Fast bara i Norge. Grattis, broderfolk! Att kunna gå in i en vanlig bokhandel och inhandla en tjusig utgåva av den synnerligen särpräglade serieskaparen Jim Woodrings senaste alster är inget de flesta av oss är bortskämda med. Tyvärr kanske det inte blir någon vana i Norge heller, för Jim Woodring lär aldrig bli någon kioskvältare.

I Sverige har Woodrings serier mest syns i Pox och, senare, i Galago. Hans produktion är ganska måttlig, men som inspiratör är han sannolikt större – svenske Kolbeinn Karlsson är till exempel betydligt svårare att tänka sig utan Woodring – och en Woodring-serie glömmer man inte i första taget om man väl läst den. Det gäller inte minst ”Værverk” (i original ”Weathercraft”). Serien är den senaste i sviten om Woodrings mest kända figur Frank och den obehaglige figur som hemma i USA kallas Man-Hog, en korsning mellan människa och svin som förkroppsligar en del av mänsklighetens sämsta sidor.

Som vanligt är handlingen närmast helt obeskrivlig. ”Værverk” är (ännu) en textlös och synnerligen surrealistisk historia som kretsar kring den eländige Man-Hog, som delvis utan egen förskyllan råkar i klorna på en ännu mer obehaglig figur, och vilka följder detta får. Faktum är att jag misstänker att varje försök jag skulle kunna göra att beskriva händelseförloppet ytterligare bara skulle förminska serien. ”Værverk” är en på sitt sätt storslagen, vacker, otäck, rolig, fantasieggande, drömlik och allmänt fascinerande serie. Visst kan man roa sig länge och väl med att försöka lura ut vad Woodring menar både med seriens huvuddrag och med dess myller av udda detaljer, men det bästa sättet att uppleva den är sannolikt bara att försöka ställa in själen på rätt våglängd och låta sig svepas med. Alla riktiga serievänner bör försöka sig på Jim Woodring någon gång i livet, och varför inte nu?