Sök...
Generic filters
Exact matches only

Fakta

Vampire Kisses: Blodsband nr 1 Vampire Kisses: Blodsband nr 1
Av: Författare: Ellen Schreiber
Tecknare: Rem (Priscilla Hamby)
Översättare: Elisabeth Fryking
Omfång: 128 sidor i svartvitt
Format: 12,5 x 19 cm, mjuka pärmar
Utgivare: Egmont Kärnan
Utgivningsår: 2009
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 9789186219390
Betyg:
Vampire Kisses: Blodsband nr 2 Vampire Kisses: Blodsband nr 2
Av: Författare: Ellen Schreiber
Tecknare: Rem (Priscilla Hamby)
Översättare: Elisabeth Fryking
Omfång: 192 sidor i svartvitt
Format: 12,5 x 19 cm, mjuka pärmar
Utgivare: Egmont Kärnan
Utgivningsår: 2009
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 9789172699953

Vampire Kisses: Blodsband nr 1–2

Böcker

Snygg outsider-goth-tjej har ihop det med snygg vampyrkille. Det är en ganska bra sammanfattning av inledningen i ”Vampire Kisses: Blodsband”. Det börjar med att vi mitt i natten får följa Raven Madison till en kyrkogård i staden Dullsville när hon ska träffa sin pojkvän, vampyren Alexander Sterling. På kyrkogården finner de fyra öppna gravar och en oroad Alexander säger åt Raven att gå hem. Sedan får vi följa Raven i skolan, där hon blir retad av de ”normala” tjejerna för sin klädsel, men självklart klarar sig undan med sarkastiska svar. När hon återvänder till kyrkogården dyker plötsligt fyra andra uppenbara vampyrer upp och hon måste fly, men räddas av Alexander. Nästa dag har klassen fyra nya utbytesstudenter – de andra vampyrerna (vars ledare, Claude, är Alexanders kusin). Nu börjar äventyret på riktigt.

Kliché på kliché slängs på en medan man läser den första boken, fast de hanteras på ett ganska okej sätt. Ett exempel är tidigt i serien när Raven sticker sig på en tagg på en ros som Alexander ger henne. Han reagerar som en vampyr och vi får se hans vampyrsida, men istället för att bli rädd sticker hon fingret i munnen och faran är över.

Problemet med den andra gruppen av vampyrer blir huvudtemat i andra boken. Det blir mycket gnabb mellan Raven och de andra fyra, som har kommit för att hitta Alexander och Claudes farmors speciella flaskor med blod som de behöver för att kunna bli fullblodsvampyrer.

Jag har inte läst böckerna som denna ”amerimanga” var baserad på, men hur tecknaren, som går under synonymen Rem, hanterar klichéerna är ganska uppfriskande och tecknarstilen är fin om än lite vanlig.

Som läsare var jag inte särskilt intresserad av historien, den var ganska förutsägbar och, som sagt, fylld av klichéer. Jag spenderade mycket av tiden med att vara irriterad på hur stereotyp serien var. Jag var mer intresserad av tecknarstilen än vad som hände.

Böckerna faller under kategorin ”tonårsmanga”, den är uppenbart riktad till de som gillar ”Twilight” och andra tonårsromansböcker med vampyrtema som har varit så populära det senaste. Om man föredrar förutsägbara serier som man kan läsa utan att behöva tänka så mycket så är detta en serie att rekommendera.