Självbiografin är ett kärt tema för serietecknare, och Strindberg är en föregångare med ”En dåres försvarstal” (1893). Romanen kan ses som en bitter hämndskrift mot hans första hustru Siri von Essen, men så ytligt bör den inte läsas. Samtidigt som berättaren gör allt för att smäda hustrun och vinna läsarens sympati lyckas han knappast skyla sina egna fel. Läsaren bildar sig en egen uppfattning, och därför får inte kvinnohatet någon seriös effekt.
Mannen vill sätta hustrun på piedestal, men hon lyckas aldrig leva upp till hans höga förväntningar. Men är hon så hemsk egentligen? Bortom glåporden beskrivs hon som känslostyrd, ärelysten, liderlig och frihetstörstande. Men inte mer än den manlige berättaren själv.
Episoden om hunden är en av de mest komiska. Den visar vad som kan hända när två människor lever alltför tätt tillsammans utan att kunna lägga band på sina lägsta känslor. Själv kan jag känna igen mig i båda karaktärerna.
Loka Kanarp
Loka Kanarp är född 1981 i Stockholm. Har bott i Malmö, men är nu verksam i Stockholm. Kanarp är främst känd för sina historiska kvinnoporträtt som samlades i boken ”Pärlor och patroner”. Kanarp är flerfaldigt prisbelönt, hon vann bland annat Grand Prix i Nordiska Serienovelltävlingen i Kemi 2005. Med ”Pärlor och patroner” blev hon nominerad till Urhunden, fick Kommunals Kulturpris hedersomnämnande samt Svenska Serieakademins diplom 2010.
Mer av Loka Kanarp
- ”La maison de la faim”, Actes Sud/ L’An 2, Frankrike 2011
- ”Hungerhuset”, medförfattare Carl-Michael Edenborg, Kolik, Sverige 2011
- ”Pärlor och patroner: 60 historiska kvinnoporträtt”, Kolik, Sverige 2009
- ”Till mina vänner och ovänner”, Kartago, Sverige 2006
