Bleckmossen – Sjöhästens hemlighet
1 mars 2012 av Daniel Gustavsson Böcker Den stora mangaboomen har klingat av i Sverige, men lämnat tydliga spår i den svenska seriekulturen. ”Bleckmossen Boyz”är en av de mest populära svenska serierna med tydliga influenser från den japanska seriekulturen.För några år sedan var det en enorm mangaboom i Sverige. Idag känns det som väldigt länge sedan, de flesta förlagen har lagt ner sin mangautgivning helt. ”One Piece” och ”Naruto” fortsätter att ges ut av Bonniers. Mindre förlag som Ordbilder och Gloria släpper en del kortare alternativa mangaserier. Men intresset finns kvar, både hos läsarna och hos serieskaparna.
En serieskapare som har mangaintresset kvar är Carolina Ståhlberg. Hon började sin karriär under pseudonymen Carromic. Sedan 2005 är hon frilansande serietecknare och illustratör med egen firma och jobbar bland annat för TT-spektra och med olika tidningar och förlag som behöver illustrationer. Hennes bilder har även ställts ut på Östasiatiska museet.
Hennes mest kända verk hittills är hennes samarbete med journalisten och författaren Oskar Ekman. Sedan 2007 har duon publicerat sin serie ”Bleckmossen Boyz” i tidningen Kamratposten. Serien blev snabbt ett av de mer populära inslagen i tidningen. Ursprungligen var det serieskaparen Kwok-Hei Mak som tecknade serien 2006 till Ekmans manus. Men ett år senare tog Carolina Ståhlberg över tecknarpennan.
Nu har förhistorien till ”Bleckmossen Boyz” utkommit i albumform under namnet ”Bleckmossen – Sjöhästens hemlighet”. Huvudpersonerna är ungdomarna Emil, Amir och Siri. De bor alla i Bleckmossen, en sliten förort där de flesta butiker och restauranger tvingats slå igen. Till och med den lokala pizzerian ligger nära konkurs. Därför blir ortsbefolkningen minst sagt förvånad då en lyxig fiskrestaurang väljer att slå upp portarna i förorten. De tre ungdomarna upptäcker snart att restaurangen sysslar med pengatvätt. Även annat fuffens är i görningen. Men hur ska trion kunna bevisa något?
Det var ett tag sedan jag läste manga och jag hade glömt hur befriande det kan vara om det är bra. Vilket detta är! Teckningarna är gjorda i klassisk ”shonenstil” [dvs japansk pojkseriestil] med mycket överspel och chibi-figurer [extremt förenklade, små och söta versioner av figurer]. Detta passar den vildsinta handlingen väl. Både manus och teckningar är alltså mycket välgjorda och underhållande. Det är fart och fläkt och mycket roligt.
Trots att manuset har klassiska mangavibbar är det i grund och botten svenskt. Att manusförfattaren varit redaktionschef för Kamratposten märks. Förutom den deckarartade intrigen handlar ”Bleckmossen” egentligen om att vara ung i dagens Sverige. Vilket känns sympatiskt.
Jag har inte läst ”Bleckmossen Boyz”, utan detta album var min första kontakt med Emil, Amir och Siri. Det var emellertid så bra att jag nu är sugen på att plöja gamla nummer av Kamratposten. Kanske kan dessa avsnitt ges ut i en samlingsutgåva?