Allting igen!

Jan Stenmark är en av Sveriges allra mest särpräglade konstnärer. Och en av de absolut roligaste. Stenmarks collagebilder och ihopklippta seriestrippar kan vara absurda, elaka, närmast obegripliga, filosofiska, ironiska, snuskiga, vackra eller groteska. Eller allt på en gång. Framför allt är de obeskrivliga. Omöjliga att riktigt beskriva såväl som obeskrivligt roliga.

Kontrasten mellan text och bild är ständigt central i Stenmarks intressanta verk. Ofta rör det sig om lätt redigerade harmoniska och idylliska familjefoton från veckotidningar från mitten av förra seklet, bilder som är rätt substanslösa och helt utan djup. Men de lakoniska texterna som Stenmark skriver med fantastisk finkänsla gör bilderna till något helt annat, något absurdistiskt roligt. Stenmark vänder med några få ord upp och ner på hela bilden, på ett mycket underhållande vis. Kontrasten finns inte alltid i förhållandet bild/text, den kan även bestå av några små, speciella, svarta penseldrag i en del av bilden som gör att just denna behandlade detalj kontrasterar mot den övriga bilden. Kontrasten finns åtminstone alltid där, i en eller annan form. Tror jag i alla fall. Det är en närmast övermänsklig uppgift att helt beskriva vad Stenmark egentligen gör. Det enda jag med säkerhet kan fastslå är att det han gör är skrattretande komiskt. På något vis.

Detta härligt mastiga album återtrycker två äldre Stenmark-böcker i sina helheter, ”In och ut genom dörrar och fönster” (1998) och ”Känslan man har” (2001). Enligt baksidesuppgift slutsålda sedan länge. Det är en kulturgärning att dessa bilder ges ut på nytt och görs tillgängliga för fler. Det förtjänar de.