Generic filters
Exact matches only

Fakta

Lou! nr 5: Laser ninja Lou! nr 5: Laser ninja
Av: Författare: Julien Neel
Tecknare: Julien Neel
Översättare: Lotta Riad
Textare: Johan Andreasson
Omfång: 50 sidor i färg
Format: 19,2 cm x 27 cm, inbunden, hårda pärmar
Utgivare: Wibom Books
Utgivningsår: 2011
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 9789197821353
Betyg:

Lou! nr 5: Laser ninja

Böcker

Lou har blivit 14 år, lägenheten brinner ner, den först kyssen, en lillebror. Det händer saker i såpoperan om Lou som nu, i Sverige, är inne på femte albumet. Det här albumet bjuder på många tillbakablickar som varvas med aktuella händelser i hennes liv och det hela är småkul och lite melankoliskt på samma gång. Tyvärr har dock Julien Neel en tendens att skynda förbi även de stora händelserna i Lous eller hennes mammas liv för den delen. Det görs ansatser till djupare förståelse hos och av personerna, dramatiska livsavgörande händelser, men allt bockas av i bara farten och livet för familjen går vidare. Detta kan naturligtvis bero på att händelserna i albumet sker i dagboksform. Upplägget är att varje sida är en avslutad händelse som tillsammans bildar den helhet som för berättelsen om Lou framåt, och det är detta som gör att albumet får den här dagbokskänslan, men det tror jag är själva tanken också. Detta förstärks även genom att insidan av albumets pärmar har direkta uppslag ur Lous dagbok tryckta på sig. Nu fungerar dessa sidor även som en liten introduktion till vad som hänt och vilka figurerna i albumet är.

Layoutmässigt är albumet väldigt uppstyrt utan att för den delen bli stelt. Julien Neel har en teckningsstil som ligger i gränslandet mellan klara linjen-skolan och manga (!) och all skuggning sker med en aningen dov pastellfärgad färgsättning som passar väl in i sammanhanget och förhöjer läsupplevelsen.

Ska man sammanfatta det hela så känner man att man skulle vilja stanna upp och fördjupa sig lite i en del händelser, få reda på mer om hur personerna känner och mår. Men, det här är en dramakomedi för yngre tonåren. Ansatsen är bra och stämningen likaså, men precis när han har läsarna i sin hand släpper han och går vidare för att inte tappa farten. Som om Julien Neel inte riktigt litar på styrkan i sina figurer. Men det handlar om att fånga sina läsare och jag hör inte till den tänkta målgruppen, så det kanske blir för tungt. Det kan vara mycket text ändå på sina ställen.

Avslutningsvis, varför heter då albumet ”Laser Ninja”? Ja, man ska väl inte avslöja allt, men det hade lika gärna kunna heta ”Krokettosaurus” eller ”Fulgor”! Nå, det må vara hur det vill med den saken, men kan jag säga att det är ett album man lätt fastnar i och gärna läser om.