En färskvaruupplevelse – serier om den råa samtiden

Sjuttonde albumet, utropas det på baksidan. Vem kunde väl ha anat vilka trotjänare det skulle bli av Berglins märkligt anonyma men ändå karaktäristiska stornäsor till figurer? Många av deras cyniskt lakoniska iakttagelser beskriver förvisso vårt medelklass-Sverige på pricken, men med tanke på publikens normala förkärlek för återkommande ”hjältar” med (över-)tydliga karaktärsdrag är det ändå både förbryllande och upplyftande att dessa snudd på icke-individer kunnat generera så mycket intresse under så pass lång tid.

I mitt småborgerliga universum gör Berglins den förmodligen mest citerade svenska tecknade serien, mer frekvent än ”Rocky” eller ”Hälge”, för att dra till med två andra inhemska stöttepelare ur dagspressen. Och precis som är fallet med likaledes populära ”Elvis”, så har skapandet av Berglins successivt övergått till ett pargöra. Om detta har förändrat serierna, och i så fall hur, vore intressant att gräva i men skulle kräva en noggrannare omläsning av allt material med genusglasögonen på. Jag nöjer mig här med att konstatera att Berglins serier definitivt inte tappat i kvalitet såvitt jag kan se.

Däremot lider serien ganska svårt av att läsas i samlad form. Det blir helt enkelt lite väl jämntjockt och mastigt, trots att de ordinarie gråtonade fyrarutingarna här har tryfferats med en hel hoper nygjorda färglagda enbildsskämt. Läs sålunda i portioner!