Oblivion High nr 1

Näcken börjar högstadiet och landar mitt i vännerna Soon-Mi och Nins dramatiska högstadieliv, med mobbning, olycklig tonårskärlek och oförstående föräldrar.

”Oblivion High” är en mangainspirerad serie skriven av Johanna Koljonen och tecknad av Nina von Rüdiger. Serien publicerades först i Finland men var enligt skaparna ämnad för en svensk publik.

Under en skolutflykt snor Näcken en lunchpåse, i vilken han hittar ett brev från den japanske utbytesstudenten Masato. Han är på väg till lilla Upplands Väsby för att bo hos Soon-Mis familj, men Näcken kidnappar honom och tar hans plats. Därmed tvingas Näcken in i Soon-Mis och bästisen Nins vardag, på en vanlig högstadieskola med kaxiga tonåringar och kärleksförvecklingar.

Mitt i alltihop blir trion uppraggad till en Japaninspirerad cosplay-fotografering för en trendig modetidning. Dock uppfattas bilderna som alldeles för utmanande, rektorn ringer in Soon-Mis och Nins föräldrar och efter att de vuxna enats om att tonåringarnas moderevolt måste stoppas införs en ny hård klädkod på skolan.

Detta och lite till är vad som händer i denna första av tre volymer, och det är tyvärr alldeles för mycket för att man ska kunna hänga med. Som van mangaläsare kan jag garantera att det inte har med det att göra. Bokens avsaknad av berättarstruktur gör en smått vilse som läsare. Den inleds inte med en klassisk karaktärs- och konfliktpresentation, och efter 30 sidor försvinner dessutom Näcken ut i periferin och blir en bifigur i detta kaos av mobbning, olycklig kärlek och generationsklyftor. Vad vill boken säga mig? Allt, samtidigt!

Det hjälper inte att det är så fasligt många karaktärer och att lösryckta texter stoppar serieläsandet titt som tätt. Dessutom är alla ljudeffekter med japanska tecken, vilket försvårar läsandet för den som inte kan japanska.

Stundvis känns detta mer som en blogg eller webbserie, där skapandet skett under en så lång tid att kreatörerna fått nya inspirationer och vridit serien efter dessa utan att avsluta den förra tråden de var inne på. Det är synd, för delar av berättelsen är bra, som till exempel de oförstående föräldrarna och klädkoden som verkligen fick mig att ilskna till. Bra!

Boken avslutas med ännu fler texter, bland annat ett utkast till den artikel som ska publiceras i den trendiga modetidningen. Denna artikel är, hoppas jag, ironisk och skriven i krönikeform där författaren orerar om hur sexualiserad den japanska modestilen Lolita och cosplay är. När jag först läste den förstod jag dock inte ironin utan blev mest förnärmad, eftersom jag känner tjejer som är Lolitas och inte kände igen kulturen i det artikeln beskrev. Kommer fler läsare liksom jag att misstolka texten och tycka att den nedvärderar mangafans och deras kultur?

Allt är dock inte illa med denna bok. Flödet på sidorna funkar bra och teknisk kunskap syns i tuschteknik och en del av bilderna. Hoppas att nästa volym knyter samman fler trådar, så att man inte blir så sjösjuk som man blev av denna första.