Samurai Deeper Kyo nr 37

Ödets vind viner och från den finns det ingen plats att gömma sig. Likt alla vindar tar den sig in överallt och ställer till oreda, vilket också Kyo och hans vänner snabbt upptäcker.

Den gyllene vinden viner och Kyo och Kyoshiro står för sista gången mot varandra medan den galne röda kungen hotar att förgöra Kyos ressällskap. Det är en dramatisk strid då det endast är Kyoshiro som står mellan Kyo och hans ultimata fiende och hans mål. Tro spelar en stor roll i den här volymen när de två rivalerna korsar blad för sista gången. När den här boken är läst kommer hemligheter att avslöjas och många frågor få sina svar. Sedan återstår bara upplösningen i den sista volymen av ”Samurai Deeper Kyo”.

Många av de frågor som jag ställt mig fick svar. Många av mina gissningar bekräftades också. Sårbarheten som har lagts in i handlingen gör att man känner mer för karaktärerna och minns var de kommer ifrån. Som att både Kyo och Kyoshiro har sina egna anledningar för att vinna och att du därför inte riktigt helhjärtat kan heja på bara en av dem. Det är hjärtskärande, vem av dem som än vinner den kamp de står inför. Det är med motstridiga känslor som du tar dig igenom sidorna, och att behöva vänta till nästa volym för att slutligen få en känsla av avslut känns näst intill smärtsamt.

Bilderna i den här volymen har tagit ytterligare ett steg framåt och det är inte längre svårt att särskilja någon av karaktärerna. Rörelsen i bilderna är briljant och man kan inte låta bli att dras med och riktigt känna alla slag och pareringar som fyller sidorna. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta. Det enda klagomålet jag har är att bilderna är lite små. Konsten får mig att vilja se dem i större format för att ha möjlighet att se alla detaljer. Detta är naturligtvis bara en personlig preferens men jag tyckte den var värd att nämna. Det kommer att vara med saknad som man läser den sista delen i den här läsvärda serien.