Generic filters
Exact matches only

Fakta

Guldfeber Guldfeber
Av: Författare: Robert Nyberg
Omfång: 448 sidor i färg
Format: 21,5 x 25,5 cm, mjuka pärmar
Utgivare: Karneval förlag
Utgivningsår: 2012
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 9789185703920
Betyg:

Guldfeber

Böcker

Seriefrämjandet kanske har valt fel recensent för just den här utgåvan. Jag blir nämligen alldeles orimligt varm om hjärtat, ja nästan gråtfärdig av lycka, så fort jag överhuvudtaget hör talas om nyheter inom den sällsynta kategorin bastanta – ju tjockare desto bättre! – och gedigna böcker som avhandlar svenska seriekonstnärskap.

Och knappast någon här i landet kan väl sägas vara mer kvalificerad för en dylik volym än Robert Nyberg – denne lömskt finurlige och effektivt naive serieskapare, barnboksillustratör, politiske satiriker med mera. Oförtrutet verksam i decennier, ständigt aktuell i mångahanda och varierande sammanhang, uppskattad i breda folklager, flerfaldigt prisbelönt. Nu senast 2011 med EWK-priset, tidigare även med Gormanderpriset och Johan Ahlbäcksstipendiet för att nämna några exempel.

Boken ifråga är ingen regelrätt konstnärsbiografi, långt därifrån. Utöver det digra urvalet bilder och serier från 1990-talet och framåt finns endast tecknarens egna, sparsmakat kärnfulla textkommentarer samt likaledes kortfattade för- och efterord. Jag skulle gärna ha sett mer text, men på något vis tycker jag nog ändå att man får en hyfsad bild även av människan Robert Nyberg.

Bokhantverksmässigt är det hela såpass propert och välgjort man kan begära, men läsandet blir tyvärr lite tradigt i längden. Den politiska udden är (över)tydlig, särskilt som samma eller nästan samma skämt återkommer i olika tappningar. Visst kan sådan variation på ett tema rymma en slags pedagogik, men staplandet av snarlika poänger tröttar till slut. Detta förvånade mig först, jag har sett mycket av Nybergs teckningar och serier genom åren utan att alls uppfatta dem som vare sig enkelspåriga eller enformiga. Antagligen är det delvis samlingsboksförbannelsen som åter slagit till. Nybergs alster är ju inte primärt avsedda att överdoseras i bokform på det här gourmandiska viset, utan bör istället hellre avnjutas i begränsade portioner. Som sporadiskt uppdykande korta och snärtiga syrligheter under plöjandet av exempelvis en tidning eller en webbplats fungerar det garanterat bättre. Då belönas läsaren med ett kommenterande avbrott, dessutom ofta med mer eller mindre aktuell anknytning.

Jag har känt mig tvungen att skriva detta ett antal gånger förr, och även om jag i och för sig betvivlar att särskilt många följer mina välmenande råd så avslutar jag ändå åter med följande förmaning: För största möjliga behållning och minskad övermättnadsrisk, läs alltså inte hela denna bok på en gång, utan nöj er med att avnjuta en lagom andel av de väldigt många sidorna åt gången.