Fågel Bix

Marianne är en forskare av något slag. Mycket mer bakgrundsfakta än så ges inte, men i början av Lisa Rydbergs serieberättelse lyckas denna Marianne vips skapa ett nytt ämne med fantastiska, drogliknande egenskaper. Efter djurförsök och tester på henne själv och på hennes assistenter lanseras ämnet i stor skala och börjar användas på idrottsmän, med fantastiska prestationer och omedelbar succé som resultat. Men snart uppstår naturligtvis kompliktationer – biverkningar, död – och Marianne dras från framgång och berömmelse ned i smutsen. Övertygad om skönheten och storheten hos ”Fågel Bix”, som hon kallar ämnet, fortsätter hon dock enträget att kämpa.

Lisa Rydberg har skapat ett färgsprakande och, estetiskt sett, väldigt originellt seriealbum. Genom att pussla samman sina enkla, men hyfsat uttrycksfulla blyertsteckningar, med illustrationer och fotografier från gud vet var, skapar hon en egen liten mustig fantasivärld, med en detaljrik bild per albumsida. Det är mestadels väldigt kul att ta del av det lekfulla collage-virrvarret av olika pusselbitar och glada pennstreck, men i längden kan det också kännas lite ansträngande att ta till sig denna bitvis ganska röriga, visuella kakafoni av olika intryck. Albumet är dock värt ansträngingen. För även om det ofta ser ostrukturerat och ibland till och med rätt fult ut, är det också färgstarkt, rebelliskt och framför allt väldigt fascinerande. Därför blir det också en rolig och speciell läsupplevelse.

Vad gäller historien så är den förvisso fantasifull och ganska kul, men också rejält banal och dessutom väldigt raskt berättad. Särskilt i albumets inledning tycker jag att det höga berättartempot ger ett stressat och lite ogenomarbetat intryck. I någon mån är detta utlåtande dock en komplimang till Lisa Rydbergs kreativitet, då jag ju i grund och botten bara vill få mera av hennes spännande idéer. Att exempelvis bara tangera antydningar till otroliga framgångar vid OS och VM i ospecificerade idrotter, och sedan hastigt och hetsigt gå vidare i berättelsen, känns lite som slöseri med fantasirikedomen i Rydbergs serieberättelse.

Samtidigt kan denna framforsande berättarstil där detaljer och gedigenhet läggs åt sidan till favör för ett mer komprimerat händelseförlopp, i någon mån försvaras – eller snarare förklaras – med att Rydberg kanske vill fokusera sitt berättande på huvudpersonen Marianne. Människan bakom den entusiastiska forskaren, hennes motivation och hennes personliga tankar kring den otroliga upptäckten, är det som står i centrum i Rydbergs serie, och hela albumet berättas också utifrån Mariannes perspektiv. Hon är själv berättarröst i de koncentrerade och stundtals mycket kärnfulla små textbitarna som ackompanjerar collagebilderna.

Genom det personliga tilltalet blir Marianne också en ganska intressant och spännande karaktär som mejslas ut för mig som läsare, men jag önskar att jag kunde få veta mer om henne. Som det är nu är hon lite väl abstrakt och platt i sin roll som huvudkaraktär, även om den lite mer suddiga och suggestivt fantasieggande skildringen av henne också kan ha sin poäng och charm. Risken med en sådan diffus personlighetsskildring är dock att läsaren får det svårare att relatera till karaktären, vilket jag upplever är fallet i ”Fågel Bix”.

Hur som helst är det ju dock på ytan man finner den huvudsakliga behållningen i det här seriealbumet. Lisa Rydbergs personliga stil med energiskt detaljrika collagebilder är utan tvekan en frisk fläkt i Seriesverige. Faktum är att var och varannan sida i det här livfulla albumet nästan kan ses som ett roligt, litet konstverk i sig självt. Även när man ser dem utan kontext är de enskilda sidorna givande och roliga att titta på och begrunda i all sin detaljrikedom och färgprakt. Likaså bidrar många av de lakoniska – ibland till och med poetiska – textbitarna till en liten läsupplevelse var för sig. Det är först när man sätter samman alla bilder som den lite mindre lyckade helheten framträder. Själva berättelsen är tyvärr lite stelbent och innehållslös, vilket stör konsumtionen av Lisa Rydbergs särpräglade bildkonst. Samtidigt ska man inte låta det problemet förringa det faktum att Rydberg är en spännande och kreativ serieskapare och att ”Fågel Bix” tveklöst är en intressant och trots allt rätt underhållande seriebok.