Jag antar att ingen av er egentligen behöver någon presentation för Bild & Bubblas läsare, men kan ni med era egna ord kort sammanfatta era respektive bakgrunder i seriesammanhang?
Åsa: – Jag debuterade som serieskapare för 15 år sedan med boken »Det känns som hundra år«, och har nu släppt nio böcker. Jag är utbildad på Konstfack, 2003 fick jag Seriefrämjandets Urhundenpris för min bok »Sjunde våningen«.
Sofia: – Jag debuterade 2007 och har givit ut tre seriealbum, det senaste 2013: »Det bästa barnet«. Jag arbetar mest med självbiografi. Jag är utbildad på Serieskolan i Malmö och var med och startade nätverket Dotterbolaget där 2005. Jag är också utbildad journalist och har jobbat med kulturjournalistik på både Sveriges Radio och Sveriges Television.
Jag måste erkänna att jag känner mig lite medskyldig till existensen av Syster Förlag, eftersom ni skriver på hemsidan att det var under resan till New York för fem år sedan och den delade hotellvistelsen som ni lärde känna varandra. Det var inom ett Seriefrämjandet-projekt som jag var med och initierade och som Johannes Klenell var projektledare för. Nåväl, när ni nu känt varandra så pass länge, vad ser ni som era starka respektive svaga sidor? Hur kompletterar ni varandra?
Sofia: – Åsa har erfarenhet av att ge ut serier som litterära verk och gillar att skicka saker på posten.
Åsa: – Och Sofia är bra på att stryka onödiga meningar, skriva presstexter och sälja böcker vid bokbord.
Ni har nu startat ett nytt förlag, med buller och bång. Varför gör man det? Ni är ju båda serieskapare, vill ni inte fokusera på ert eget skapande istället för att behöva hålla på med tråkig administration?
Sofia: – Bullrandet och bångandet har nog andra stått för … Vi har hela tiden haft en ganska obullrig approach där vi sagt att vi i maklig takt vill ge ut serier vi gillar. Ett krav vi har på Syster Förlag är att det inte ska bränna ut oss utan kännas kul och givande. Att vi ska ha tid för vårt eget skapande och andra jobb, våra familjer och vår vänskap. Vi har sedan flera år tillbaka fungerat som extraredaktörer åt varandra och att starta förlag kändes som ett naturligt steg.
Åsa: – För mig så har det även alltid varit min strävan att jobba självständigt. Det är därför jag trivs med att göra just serier, från första idé till sista tuschstreck. Att även ge ut min bok kändes som helt rätt riktning för min skapandeprocess.
Sofia: – För mig, som länge jobbat med mycket annat vid sidan om serierna, bland annat kritik och redaktörskap, är det väldigt inspirerande att syssla med andras utgivning, att få vara redaktör och att läsa en väldans massa manus.
Vad anser ni är inriktningen för ert förlag, och hur kommer det att skilja sig från de redan existerande serieförlagen? Informationen på hemsidan är ganska sparsam, bortsett från devisen »Syster Förlag ger ut bra serieromaner«.
Sofia: – Inriktningen är serier som snarare drar åt det litterära än det konstnärliga. Vi har inte exakt samma smak, men är överens om att vi vill läsa serier som är medryckande och som berättar något. En bok från Syster Förlag ska vara en läsupplevelse, gärna med både snor, tårar och skratt.
Ni anger dessutom på hemsidan att ni letar efter nya serier att ge ut. Vad vill ni ha, och i vilken form? Vill ni att man sänder in manus, skisser eller färdiga serier?
Sofia: – Vi har tagit emot manus på lite olika sätt, från idéer till nästan färdiga böcker, digitalt och på papper. Serieskapare är välkomna att höra av sig, så löser vi vilken form vi tar emot manus i. Det vi varit tydliga med är att vi vill ge ut berättande serier, alltså inte illustrerade poem eller samlade bilder som inte hänger ihop.
Okej, men beskrivningen ovan indikerar att det är serieromaner som är er inriktning. Letar ni efter sammanhängande serier av en viss minimilängd, eller är även samlingar av kortare serier intressanta?
Åsa: – Visst är vi mest intresserade av serieromaner i det längre formatet, men vi vill inte utesluta något som vi kanske inte vet om att vi gillar, genom att begränsa beskrivningen för mycket.
Sofia: – Det vi verkligen vill trycka på är att vi är ett serieförlag som uppskattar den svåra konsten att berätta i både text och bild.
»Snor, tårar och skratt« låter dessutom som om ni är mest intresserade av socialrealism och/eller självbiografi. Om man gjort ett actionladdat SF-äventyr eller en svärdsvingande manga kanske man ska söka ett annat förlag, eller?
Sofia: – Det är ingen hemlighet att vi gillar självbiografiska serier, men också ren fiktion. Visst, det låter väl rimligt att ta sin svärdsvingande manga någon annanstans, till ett förlag med redaktörer som har större kompetens än vi på området.
Er första bok, »Deras ryggar luktade så gott«, har hyllats av en enig kritikerkår. Var det givet att inleda med att ge ut en bok av någon av er själva?
Åsa: – Jag kände på mig att jag höll på med en viktig bok och Sofia hade varit en av få som varit med under hela processen; läst, stöttat och kommit med ovärderlig feedback. Jag ville ha henne som redaktör och nu har jag det. Boken kom före förlaget helt enkelt, även om vi pratat om att vi borde starta förlag under flera år.
Sofia: – Precis.
Jag antar att ni är mer eller mindre långt komna med ett antal kommande böcker på förlaget. Är det något ni kan prata om?
Sofia: – Nja, jag kan säga så mycket att vi har två böcker på gång till nästa år, av fantastiska serieskapare som verkligen kan konsten att berätta med serier.
Okej, slutligen, var ser ni Syster Förlag om fem–tio år?
Åsa: Vi går runt. Vi mår bra. Vi har en lagom backlist med böcker som berör sina läsare.