Felix och Fantomen

Till att börja med: avsnittet ”Felix och Fantomen” är varken den enda eller den första av serierna i albumet ”Felix och Fantomen” – den är den andra halvan och den direkta fortsättningen på ”Felix och de flygande tefaten”.

”Felix och de flygande tefaten” och ”Felix och Fantomen” är faktiskt två av de tidigaste Felix-historierna (fjärde och femte enligt Wikipedia) men de gavs inte ut som album som de andra Jan Lööf-Felixarna på den tiden det begav sig (enligt förordet publicerades de i bokform första gången 1989).

Även om det bör ha varit upphovsrättsliga hinder som låg bakom, så skulle åtminstone jag ha viss förståelse för om man låtit bli då även utan dem. Det är inte så att de är dåliga, men vissa saker … sticker ut. Saker som ligger och gnager eftersom min Felix-kunskap är för begränsad för att komma ihåg om det någonsin nämndes igen eller om Jan Lööf och efterträdare tyst och stilla låtsades som att det aldrig hänt.

För att förklara, utan att avslöja för mycket om den faktiska handlingen: en rymdresa, tur och retur, på drygt tvåtusen år, under vilka man hemma på Jorden börjat om tidräkningen från noll och hunnit återhämta sig från atomkrig, utveckla överljusfart (och erövra fjärran planeter), glömma bort det igen och till sist, år 1969 enligt den nya tideräkningen, vara så likt det 1969 Felix lämnade att han inte bryr sig efter ett första ”Oj!”.

Men frånsett det – och förvisso ett par smådetaljer – är tidiga ”Felix” trots allt en svensk klassiker, även om just de här äventyren kanske inte är det. Serien kanske visar sin och upphovsmännens ålder, men det är den knappast ensam om och återutgivningen riktar sig väl mer till nostalgiska serieläsare över en viss ålder, med en relation till både ”Felix” och ”Fantomen”, än till deras barn eller barnbarn. Inte för att de senare inte skulle kunna uppskatta ”Felix” de också.

Dock lämnar ”Felix och Fantomen” mig med en fråga. Varför påstår folk (som Felix själv på baksidan) att Doktor Mabuse dyker upp i serien?