Generic filters
Exact matches only

Fakta

Fantomen [julalbum] 2011 Fantomen [julalbum] 2011
Av: Författare: Norman Worker, Tony De Paul, Lee Falk
Tecknare: Hans Lindahl, César Spadari, Wilson McCoy
Omfång: 100 sidor i färg
Format: Limmad rygg, mjuka pärmar
Utgivare: Bokförlaget Semic
Utgivningsår: 2011
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 978-91-552-3888-9
Betyg:

Fantomen [julalbum] 2011

Böcker

Fantomens julalbum 2011 är som vanligt en trevlig och oförarglig utgåva, där man återtrycker två utvalda äventyr ur Team Fantomens produktion. Berättelser om vikingar brukar vara ett säkert kort på våra breddgrader, och Den siste vikingen av Norman Worker och Hans Lindahl från 1996 är inget undantag. Berättelsen har övernaturliga inslag och Lindahl är verkligen i sitt esse här.

Den andra reprisen är Viva Las Vegas av Tony DePaul och César Spadari från 2000. DePaul skriver sedan 1999 den amerikanska dagsstrippversionen av Fantomen, men skrev redan dessförinnan åt Team Fantomen. Det här är en klichéfylld men ändå lekfull berättelse om hur Fantomen försöker hjälpa en kvinnlig kasinoägare och tvingas klä ut sig till Elvis-imitatör. Vem hade kunnat ana att Fantomen skulle göra scensuccé med Blue Suede Shoes?

Andra halvan av albumet består av ett återtryck av julalbumet från 1961, med ett mycket läckert omslag signerat Rolf Gohs. Själva berättelserna av Lee Falk och Wilson McCoy är inga höjdare, men intressanta på olika sätt. Den vandrande vålnaden är i princip Fantomens ”origin”, berättelsen om den 21:e Fantomens uppväxt och övertagande av familjearvet. McCoy leker här med skuggor på ett mycket förtjänstfullt sätt.

Drakguden lämnar en dålig smak i munnen. På ett klichéartat sätt låter sig infödingarna luras av ett trick och plundrar sina grannar. De tecknas dessutom på ett närmast apliknande sätt med klassiskt ”blackface”. Sedan känner jag också ett visst obehag inför tendenserna att framställa Fantomen som närmast kung över djungeln. Dock ska noteras att detta numera ses med postkoloniala ögon; när äventyret skrevs 1947 var synen på Afrika, och i synnerhet svarta, mycket annorlunda. Det betyder inte att bilden automatiskt kan rättfärdigas, men som tidsdokument är äventyret naturligtvis intressant.