Omslaget till Frontline Combat nr 10 (jan-feb 1953). Bild: John Severin och Bill Elder.
”Medeltiden” (”The interregnum” 1950–1955): Jag har valt den svenska termen ”medeltiden” för att visa på likheterna med det historiska epokbegreppet: precis som det ofta felaktigt påstås att ”den mörka medeltiden” var en period av obruten kulturell och intellektuell tillbakagång, så brukar ibland 1950-talets första hälft betraktas som en mörk tid för seriemediet. Det är visserligen sant att serier fick utstå en hel del kritik från stora delar av serieetablissemanget, med den amerikanske psykiatrikern Frederick Werthams bok Seduction of the Innocent med påföljande kongressförhör och inrättandet av The Comics Code Authority som direkta följder, och det är visserligen sant att superhjältegenren förde en allt mer tynande tillvaro under denna period, men det är långt ifrån en heltäckande bild. Genren hade visserligen problem och en rad stora förlag, bland annat Fawcett, gick i graven vid denna period. Timely Comics (numera kallat Atlas) gjorde också några misslyckade försök med att återuppliva bland annat Captain America och Sub-Mariner, men DC Comics fortsatte att ge ut Superman och Batman, och Superman gjorde dessutom succé som tv-serie (The Adventures of Superman sändes 1952–58).
Superhjälteseriernas minskade popularitet innebar heller inte att seriemediet tappade nämnvärt i popularitet. Inte minst EC Comics rönte stora framgångar med sina krigs-, kriminal- och skräckserier, serier som genomgående höll utmärkt kvalitet, och det tidiga 1950-talet kan betraktas som dessa seriegenrers gyllene era. Moralpaniken kring Werthams bok och inrättandet av The Comics Code Authority satte dock effektivt stopp för dessa genrers popularitet, och 1955 var det istället romantik- och westernserier som dominerade.
Superhjälteserierna skulle dock få en renässans, och om det tänker jag berätta nästa gång.
